Kulturstress

Jason - I Killed Adolf Hitler

2007-11-20T14:35:00.001+02:00

Norske serietecknare och illustratören Jason, eller John Arne Sæterøy som han egentligen heter, är tillbaks med en ny kort serieroman, eller möjligen en längre serienovell. Jason hör till Norges mest framgångsrika serietecknare och är översatt till ett tiotal språk.

Boken jag har läst är seattlebaserade Fantagrapichs engelska utgåva. De har gett ut de flesta av Jasons böcker. Hans förra bok The Left Bank Gang vann för övrigt ett Eisnerpris som bästa utländska bok.

I Killed Adolf Hitler är en otrolig berättelse om en yrkesmördare som får i uppdrag av en vetenskapsman att resa tillbaks med en tidsmaskin för att döda Hitler. Han antar uppdraget, men någonting går snett och Hitler reser tillbaks till nutiden och lämnar vår protagonist kvar i 30-talets Tyskland. Eftersom det tar 50 år att ladda upp tidsmaskinen är han fast. Vad göra?

Hela berättelsen är en sinnrik konstruktion om tid, åldrande och kärlek. Hur länge kan man vänta på sin älskade? Vad händer om han, som i det här fallet, dyker upp som en gammal man?

Jason har på 48 sidor, med sparsmakad dialog, lyckats skapa en ytterst läsvärd historia som man kan bära med sig länge efter att ha läst den.

Fantagraphics 2007

48 sidor

Adrian Tomine - Shortcomings

2007-11-19T14:16:00.000+02:00

Adrian Tomine har inte gett ut en serieroman på fem år, inte sedan novellsamlingen Summer Blonde 2002. Detta har skapat en viss hausse kring Shortcomings, den har dock tidigare publicerats i hans pågående serietidning Optic Nerve. Shortcomings är alltså Optic Nerve nummer nio till elva samlade innanför hårda pärmar. Med sina 104 sidor är det hans hittills längsta berättelse.

Historien är ett strindbergskt kammarspel med Ben Tanaka i huvudrollen. Han jobbar som biografchef på ett studentområde, han lever i ett ansträngt förhållande med sin flickvän Miko som har större ambitoner med sitt liv än att förestå en biograf.

De grälar ständigt. Ett återkommande ämne är rasism. Miko menar att Ben egentligen bara lustar efter vita kvinnor och att amerikanskor med asiatiskt ursprung är ointressanta för honom. Han reagerar med stor dramatik, kanske för att det är en öm punkt hos honom. Han har en fetish för vita tjejer som han inte vill kännas vid.

Den enda person Ben umgås med förutom sin flickvän är hans tjejkompis Alice, hon är ett bollplank mot vilket Ben slår hårda bredsidor i försök att bli av med sin frustration. Det är inte konstigt att han bara har en vän. Han är inte speciellt sympatisk, som läsare blir man mer förbannad på honom än tar honom till sitt hjärta.

Det är en mycket bra bok. Historien känns äkta, karaktärerna känns äkta, situationen känns äkta. Det är vardagsrealism av bästa klass.

Med sin kombination av bild och text fungerar serier på många sätt mer på samma plan som teveserier och film snarare än böcker. Läs Shortcomings, den bästa film eller teveserie du kommer att läsa i vinter.

Drawn and Quarterly 2007

104 sidor

Joe Matt - Spent

2007-10-30T09:56:00.000+02:00

Spent är den fjärde och senaste samligen i Joe Matt s pågående utgivning av den självbiografiska tidningen Peepshow.

För dem som inte känner till Joe Matt kan han bäst beskrivas som fullständigt hänsynslös. Han skonar ingen i sina serier, allra minst sig själv. Han tar med allt, till exempel hur han fantiserar om andra tjejer fast han har ett stadigt förhållande. Han skriver om hur han grälar med sin tjej och hur deras förhållande sviktar.

Hans flickvän läser serierna och blir förbannad för att hon blir uthängd och förudmjukad. Men Joe Matt rycker på axlarna och tar med hennes reaktion i nästa nummer.

Självbiografiska serier är inget nytt, men Joe Matt har tagit dem till en ny nivå. Ibland är det otroligt pinsamt och man förstår inte hur han kan vara så uppriktig och utlämnande. Han skriver utan pardon om sin snålhet, sitt ständiga jagande efter tjejer, sitt porrberoende och sitt dåliga självförtroende. Samtidigt blir det också väldigt mänskligt och nära och ytterst läsvärt.

I Spent, som i de andra samlingarna, finns långa samtal på kaféer med de närmsta vännerna Seth och Chester Brown, två serieskapare som kanske är mer kända och mer framgångsrika än Joe Matt själv. Vi får också följa hans vedermödor att med två videoapparater kopiera ihop den perfekta porrsamlingen.

Spent är tecknad i en väldigt snygg stil, med rena linjer. Själva utgåvan är precis som många av Drawn and Quarterlys böcker otroligt välgjord med bra tryck, fint papper och tjock omslagskartong.

Det är för övrigt i serievärlden bland förlag som Fantagraphics och Drawn and Quarterly som de snyggaste och mest påkostade böckerna ges ut. De är små förlag som inte bryr sig om vinstmaximering utan låter estetik och kvalité avgöra.

Spent
Joe Matt
Drawn and Quarterly 2007
120 sidor

Rutu Modan - Exit Wounds

2007-10-30T09:17:00.000+02:00

Exit Wounds är den prisbelönta israeliska illustratören och barnboksförfattaren Rutu Modans första serieroman. Hon har tidigare publicerat serier med sitt seriekollektiv Actus Tragicus både i Israel, Frankrike och USA. Hon har också tillfälligt haft en serieblogg på The New York Times.

Exit Wounds handlar om Koby Franco, en ung taxichaufför i Tel Aviv utan större mål här i livet. En dag ringer en soldat, en kvinna som hävdar att hans pappa har fallit offer för en självmordsbombare. Tillsammans med soldaten, Nuni, en ung överklasstjej beger han sig på jakt efter sin försvunne far. Först motvilligt, eftersom han har ett kluvet förhållande till fadern, men senare med en tilltagande frenesi.

Det visar sig också att Nuni haft ett förhållande med Kobys pappa, en man mycket äldre än henne själv. Till en början är Koby skeptisk och avvaktande till Nuni, men under resans gång väcks motstridiga känslor till liv.

Exit Wounds är en väldigt snyggt illustrerad berättelse om det moderna Israel. Det jag gillar bäst är att även om historien börjar med ett självmordsattentat så stannar våldet i bakgrunden. Rutu Modan visar att det finns ett någorlunda vanligt liv, med vanliga problem också i Israel. Det finns en verklighet bakom alla tidningsrubriker, som inte bara är hat, kravaller och våld.

Tyvärr är historien lite tunn, man får till exempel inte reda på hur det kommer sig att Ninu, en rik överklasstjej, inleder ett förhållande med en 30 år äldre man, en fattig arbetare.

Det är överhuvudtaget ganska ytliga personteckningar. Nuni, som är kanske historiens intressantaste karaktär, förblir en sidofigur man inte lär känna annat än på ytan. Det hade varit en bättre bok om hon fått vara huvudperson.

Trots det är Exit Wounds en läsvärd bok om ett vanligt liv i en ovanlig region.

Exit Wounds
Rutu Modan
Drawn & Quarterly 2007
168 sidor

True Porn vol. 1 och vol.2

2007-10-01T18:39:00.000+03:00

True Porn är en antologiserie om självupplevd sex. Böckerna, som hittills kommit ut i två volymer, innehåller verkliga eskapader från över 80 serieskapare. Titeln är dock lite missvisande, den kan snarare läsas som "Sanna sexupplevelser" än "Sann porr".

Porren lyser nämligen med sin frånvaro, istället får vi läsa om fumliga debuter, kyssar som aldrig ledde till någonting, tillfälliga möten och slentriansex. Men visst, däremellan slinker en och annan bögorgie in, det ska erkännas.

Tecknarna är förbluffande öppenhjärtiga. Tillkortakommanden och pinsamma händelser beskrivs med hänsynslös uppriktighet. Ibland blir det inget sex, till exempel i Manning Leonard Krulls osannolika bidrag "Menage á Duh - Three threesomes that never happened (because I'm an idiot)." Titeln säger det mesta om denna olycksaliga figur som troligen ännu förbannar sin flathet.

De allra flesta tecknarna är okända för mig, men några kända namn kan man hitta, till exempel Ivan Brunetti och Jeffrey Brown. Det finns en klart manlig övervikt, ungefär en femtedel är kvinnor.

Bidragen varierar i kvalitet, men det mesta är bra och intressant. Klart läsvärt.

True Porn vol 1
Kelli Nelson & Robyn Chapman ed.
Alternative Comics, 2003
224 sidor

True Porn vol 2
Kelli Nelson & Robyn Chapman ed.
Alternative Comics, 2005
248 sidor

Mariehamns litteraturdagar

2007-03-26T11:01:00.000+03:00

Jag hade den stora äran att få leda ett samtal mellan Nina Hemmingsson och Fabian Göranson på Mariehamns litteraturdagar i helgen. Det gick bra på det stora hela, även om det var några frågor som jag borde ställt som inte kom med. Nina och Fabian var supertrevliga och lättpratade och publikreaktionerna var mycket positiva.

Pressen var på plats. Här är de artiklar jag hittat inför och under besöket. Intervju med Fabian Göranson i Ålandstidningen.

Intervju med Nina Hemmingsson i Hufvudstadsbladet.

Foto: Stefan Lindén

Kevin Huizenga - Curses

2007-03-06T12:15:00.000+02:00

Curses är Kevin Huizengas första fristående samling berättelser om Glenn Ganges. De har tidigare publicerats i olika antalogier utgivna både av Fantagraphics och Drawn & Quarterly. Det är en samling filosofiska stycken där huvudpersonen sällan är Glenn Ganges, han fungerar snarare som en kuliss mot vilken historierna vilar.

Det är en brokig samling historier. Det finns inte mycket till handling, det är mer ett begrundande av vanligt förortsliv med vissa oväntade inslag. Vissa är vardagliga, till exempel "28th Street" som är en adaption från en italiensk folksaga om svårigheterna att skaffa barn. Där finns en historia om en teologisk skribent och nöjesgolfare som skriver en lång artikel om helvetet samtidigt som han funderar på hur han ska få Glenn Ganges att börja gå i kyrkan igen. Ganges är överhuvudtaget en rätt slätstruken person, lite lik Tintin i sin nollställda personlighet.

Huizenga använder sig av en ren, sparsmakad stil av den franskbelgiska skolan, den funkar speciellt bra i bokens senare delar som är i färg.

Jag tycker det är en ganska ojämn samling, vissa delar hade mått bäst av att strykas. Men de historier som är bra är å andra sidan väldigt läsvärda. På det hela taget är Curses en bra bok. Här är en länk till hans blogg.

En annan sak: jag har haft långa uppehåll och inte uppdaterat på länge. Det har tyvärr sin grund i lite bristande motivation från min sida. Intressen går ofta lite upp och ner, och för tillfället har fotografi tagit överhanden framför serierna. Det gör att jag troligen inte kommer att skriva så ofta här på ett tag. Jag hoppas att mina få, men tappra läsare hänger kvar. Det bästa är kanske att prenumerera på bloggen via en rss-läsare. Då slipper ni själva gå in här och kolla efter uppdateringar. Jag kommer nog igen vad det lider.

Curses
Kevin Huizenga
Drawn & Quarterly 2006
144 sidor

Gabrielle Bell - Lucky

2007-02-12T12:37:00.000+02:00

Gabrielle Bells nya bok Lucky är en samlingsvolym av de tre separata utgåvorna Lucky #1, #2 och #3. Lucky är en till i den långa rad av självbiografiska serier som getts ut de senaste åren.

Hon berättar om en väldigt odramatisk vardag i Brooklyn, New York. Som de flesta new yorkers har hon problem med att hitta en vettig bostad till ett vettigt pris. En stor del av den första delen upptas av hennes och pojkvännens Toms äventyr med andrahandskontrakt, hyresvärdar och märkliga rumskompisar.

Brooklyn måste för övrigt vara världens mest serietecknartäta stadsdel, alla som har nåt att komma med bor där. Jennifer Camper, Adrian Tomine, Will Eisner, Jessica Abel, Matt Madden, och Brian Wood för att nämna några.

Nåväl, med enkla, rena linjer tecknar Bell sin dagbok, det händer inte mycket, hennes kille får en lägenhet, hon går på fest. Hon glömmer en hel månads arbete på en flygplats och blir tvungen att teckna om allting. Det lunkar på och det är mycket läsvärt.

Lucky
Gabrille Bell
Drawn and Quarterly 2006
112 sidor

American Born Chinese

2007-02-02T11:14:00.000+02:00

Av alla böcker jag skrivit om på den här sidan är det bara en som jag lagt ifrån mig innan jag läst den klart. Det är American Born Chinese av Gene Yang. Det är obegripligt egentligen, ABC är en av 2006 års mest omskrivna serieromaner. Den blev som första serie någonsin nominerad till National Book Award, och den vann Michael L. Printz-priset 2007 för bästa ungdomsbok, också den första serie som gjort det. Nu är ju priser inte alltid en garant för kvalitet, men nånting måste den ju ha för att ha vunnit pris och blivit så omskriven.

Boken består av tre skilda berättelser som löper parallellt med varann genom hela boken. Den första handlar om Jin Wang, ett barn till kinesiska immigranter, och hans vardag när han försöker komma in i vardagen med skola och kompisar och allt vad det innebär. Den andra historien är om hjälten från kinesisk folktro, Sun Wukong - Apkungen. Den trejde är nån slags tecknad sitcom om en väldigt stereotyp kines, Chin-Kee, tecknad med smala ögon och stora framtänder.

Den avgjort bästa historien är den första om Jin Wang. Hade boken bara handlat om honom hade jag sträckläst den på en kväll, det är en engagerande berättelse om utanförskap och kulturkrockar som är mycket läsvärd. Problemet är de två andra historierna, Ap-kungen är sådär och Chin-Kee-avsnitten är direkt dåliga. Det är inte kul, man förstår inte vad författaren vill ha sagt med historien. Den känns bara otroligt malplacerad.

Hade Gene Yang haft en redaktör som sagt åt honom att satsa krutet på historien om Jin Wang, då hade boken i mina ögon blivit en vinnare. Nu ger boken bara ett vädigt splittrat intryck, trots sina fina teckningar och påkostade utgåva. Jag ska ta fram den igen om ett tag och se om jag var ur balans när jag läste den, en andra chans kan den trots allt vara värd.

American Born Chinese
Gene Yang
First Second Books 2006
240 sidor

Twelve Reasons Why I Love Her

2007-01-26T08:53:00.000+02:00

Twelve Reasons Why I Love Her är en kärlekshistoria om Gwen och Evan. Boken består av 12 korta nerslag i deras relation. I okronologisk ordning får vi ta del av deras vardag, hur de träffas, när de gör slut, deras fina stunder och deras mörka stunder. Det är snygga illustrationer och habilt berättat. Men boken som helhet gör inget djupare intryck på mig tyvärr, att jag inte kommer på mer att skriva om den säger en del om hur slätstruken den var.

Twelve Reasons Why I Love Her
Jamie S. Rich, Joelle Jones
Oni Press 2006
144 sidor

The Walking Dead, Book 1

2007-01-19T13:10:00.000+02:00

På Kulturstress ryggar vi inte tillbaks för den värsta av genrer: zombieserien. Jag har aldrig varit speciellt intresserad av ämnet, inte sett just någon zombiefilm eller läst någon zombieserie. Men efter att ha läst massor med bra kritik från olika håll beställde jag Robert Kirkmans The Walking Dead, Book One som samlar de 12 första numren av den månatliga serien som startade 2003.

Det är verkligen en grisig historia som kretsar kring småstadpolisen Rick Grimes och hans familj som tillsammas med några andra överlevande åker runt i USA i jakt på en fristad undan de levande döda. De hittar andra överlevande, det uppstår både tycke och konflikter. Att vara helt utlämnad till sig själv i en tillvaro som syns hopplös kan tära på det starkaste psyke. Den hopplösheten tillsammans med viljan att överleva lyckas Kirkman skildra på ett övertygande sätt.

Men historien går emellanåt också på tomgång, den trevar hit och dit. Det händer inte så mycket om man nu kan säga så mitt i allt detta våld med avhuggna huvuden och halvruttna människor som kalasar på varandra i parti och minut.

Gillar man zombiegenren är The Walking Dead en utmärkt serie. Jag är bara inte säker på att det är min kopp te.

The Walking Dead, Book One
Robert Kirkman, Tony Moore, Charlie Adlard
Image Comics 2006
304 sidor

Cancer Vixen: A True Story

2007-01-19T12:26:00.000+02:00

Cancer Vixen har beskrivits som Sex and The City med cancer. Det stämmer sådär, det är minimalt med sex men desto mera city och cancer. Marisa Acocella Marchetto arbetar som frilansillustratör och serietecknare för bland andra The New Yorker och Glamour. Cancer Vixen är hennes första bok.

En skogalen fashionista enligt egen utsago lever hon ett relativt bekymmersfritt liv på Manhattan med ny pojkvän (ägare av trendig restaurant) och giftermål i tankarna när hon en dag hittar en knöl i ena bröstet. Panik och skräck. Tyvärr besannas hennes värsta hårfagor, knölen är elakartad, strålnings- och kemisk behandling står på tur.

Som om inte detta är nog visar sig också nackdelarna med USA:s sjukförsäkringssystem. Som frilansjournalist har hon slarvat med sjukförsäkringen och inte betalt in den på ett tag. När cancern hittas står hon utan försäkring. I The land of The Free återstår då bara en sak: betala cash för varje behandling, spruta, läkarbesök, stolpiller. Inga pengar, ingen behandling. I hennes fall handlar det om 200.000 dollar som ska pyntas upp om hon vill uppleva nästa julafton. Dubbel panik och skräck.

Hur reder hon upp detta? Jag ska inte ge svaret. Köp boken och läs en snyggt illustrerad, snyggt färglagd historia om ångest, kärlek, dyra skor, avundsjuka, hopp, förtvivlan. Allt i snygga New York-miljöer. Carrie Bradshaw hade inte tvekat.

Cancer Vixen: A True Story
Marisa Acocella Marchetto
Knof 2006
224 sidor

Fun Home

2006-12-18T16:43:00.000+02:00

12 augusti skrev jag en recension av Alison Bechdels Fun Home och kallade den ett mästerverk. Tydligen var jag inte ensam om att tycka det. Time Magazine har utnämnt den till en av 2006 års 10 bästa böcker.

Så här skriver de om den:

"1. ALISON BECHDEL, FUN HOME

The unlikeliest literary success of 2006 is a stunning memoir about a girl growing up in a small town with her cryptic, perfectionist dad and slowly realizing that a) she is gay and b) he is too. Oh, and it's a comic book: Bechdel's breathtakingly smart commentary duets with eloquent line drawings. Forget genre and sexual orientation: this is a masterpiece about two people who live in the same house but different worlds, and their mysterious debts to each other."

Här har inget media överhuvudtaget uppmärksammat den, nu blir det kanske ändring på den saken.

Jeffrey Brown - Unlikely

2006-12-15T10:57:00.000+02:00

Unlikely har undertiteln or how I lost my virginity. Den säger det mesta om innehållet i denna självbiografiska bok. I en rad korta, lösryckta episoder ur Jeffrey Browns liv får vi följa hans glädje och olycka med sin flickvän Allisyn, hur de träffas, blir ihop och hur de växer från varann.

Det är en naken, plågsamt uppriktigt historia Jeffrey berättar, han skyggar inte för någonting. Han avslöjar att han vid 24 års ålder fortfarande är oskuld, sina tillkortakommanden i sängen, Allisyns drogmissbruk och sin svartsjuka. Det mesta ryms med. Jag antar att han fått Allisyns godkännande att publicera boken, i annat fall kan hon inte vara så glad att hela hennes liv hängs ut.

Han tecknar i mycket enkel, naiv stil som kanske inte tilltalar alla. Boken styrka är såklart texten som känns levande och autentisk. Rekommenderas varmt.

Unlikely
Jeffrey Brown
Top Shelf Productions, 2003
256 sidor

The Best American Comics 2006

2006-12-14T14:28:00.000+02:00

The Best American Comics 2006 är en snygg, påkostad volym. Den är den första serieboken i förlaget Houghton Mifflins Best American Series och är tänkt att återkomma varje år. Beslutet att börja publicera en serieupplaga i Best American-böckerna visar att serierna alltmer håller på att upptas i finrummet. Houghton Mifflin är ett mycket anrikt förlag som grundades i mitten på 1800-talet och är idag USA:s största förlag för undervisningslitteratur.

Den första samlingen, The Best American Short Stories kom redan 1915. Idag innefattar Best Americanutgåvorna följande titlar varav många är mycket läsvärda:

The Best American Comics
The Best American Essays
The Best American Mystery Stories
The Best American Nonrequired Reading, vars redaktör är grytlocksheta Dave Eggers
The Best American Recipes
The Best American Science and Nature Writing
The Best American Short Stories
The Best American Spiritual Writing
The Best American Sports Writing
The Best American Travel Writing

Serielegenden Harvey Pekar är redaktör för den första samlingen, han har på det stora hela gjort ett bra urval. Vissa serier har förekommit i andra samlingar, andra är bara utdrag ur längre böcker, som till exempel Jessica Abels La Perdida som jag skrivit om tidigare här. Pekar blandar friskt mellan genrerna och det är en brokig skara serieskapare som visas upp. De flesta skulle nog kategoriseras som alternativa eller underground.

Några av höjdpunkterna innefattar Complacency Kills by Joe Sacco, La Rubia Loca by Justin Hall och Portait of my Dad by David Heatley. Robert Crumb, den gamle räven och Pekars förre vapendragare är givetvis med som sista bidrag. Rekommenderas.

Harvey Pekar, Red.
The Best American Comics 2006
Houghton Mifflin, 2006
320 sidor

Mark Millar - Wanted

2006-12-13T12:37:00.000+02:00

Föreställ dig att du är en obetydlig nolla utan självförtroende. Föreställ dig sen att du får chansen att bli världen farligaste superskurk och lönnmördare. Det händer huvudpersonen Wesley Gibson i Mark Millars Wanted. Hans frånvarande far är egentligen den riktiga boven, men när han dödas av okända män får Wesley chansen att axla hans mantel. Han tar chansen och på vägen till att bli fullärd hitman passar han på att träningsdöda alla som någon gång gjort honom illa. Ja, han tränar sig att döda på dem alltså. Konstigt nog tappar man som läsare inte sympatierna med Wesley trots att oskyldiga personer dör som flugor i hans spår.

Wanted utspelar sig i en värld där superskurkarna har tagit över och utplånat varenda superhjälte, men genom en sinnrik maskin håller de befolkningen ovetande om sina illgärningar.

Eh, när jag läser raden ovanför kan man ju undra om det här är litteratur för vuxna människor. Men det är det nog. Det är en snärtig dialog och en spännande handling, helt okej för en gammal serieläsare uppvuxen med superhjältar. Jag vet inte varför jag ber om ursäkt för att jag läser det förresten. De nya X-men, Batman och Stålmannen-filmerna ses ju av alla, hög som låg.
Nuförtiden vet nog till och med Horace Engdahl att Wolverines skelett är gjort av adiamantum.

Det ryktas för övrigt att Wanted ska bli film vad det lider. Den ser jag fram mot. Tecknaren J.G Jones måste antagligen vara ett stort fan av Eminem eftersom Wesley ser precis ut som honom.

Ja, det blev ett sidospår, men på det stora hela är Wanted en bra actionserie väl inbäddad i superhjältesagan. Läsvärd.

Mark Millar, J.G. Jones
Wanted
Image Comics/ Top Cow 2005
192 sidor

Rocky 11

2006-12-06T14:21:00.000+02:00

Igår, när jag var på julshopping i Stockholm lyckades jag hitta Rocky 11 i en mindre nogräknad bokhandel. Den släpps egentligen i morgon. Nu är den klarläst första varvet. Rocky elva kommer inte att göra dig besviken. Dialogen känns bättre än någonsin. Jag har haft en hård rockyperiod senaste månaden och läst om alla album, det är skönt att kunna toppa med ett nytt album.

Handlingen är den gamla vanliga. Han reser runt, bland annat till Tokyo, han fuckar upp en dejt i Oslo, han går på festival, han krökar och bara sunkar i soffan. Perfekt.

Michel Rabagliati - Paul moves out

2006-11-27T12:49:00.000+02:00

Paul Moves Out är Michel Rabagliatis andra, starkt självbiografiska och prisbelönta bok om sitt alter ego Paul.

I den här boken har Paul blivit äldre, han bor ihop med sin tjej och lever ett skapligt liv i Montreal. Boken består i huvudsak av en rad tillbakablickar om hur det gick till när de skaffade sig lägenheten och renoverade upp den. Bland annat en afrikansk mask väcker Pauls minne om en älskad faster och några hektiska, men givande, dagar som barnvakter.

Det är inga dramatiska historier. De handlar bara om ett vanligt liv, och mer behöver det inte vara. Det räcker alldeles utmärkt. Böckerna om Paul är serievärldens motsvarighet till feel-goodfilmer. Man mår bra av att läsa dem, och det är trist när de tar slut.

En serie som innehåller en två-sidors diskussion om Kapten Haddock får alltid ett högt betyg i min bok. Paul moves out är en sådan.

Paul Moves Out
Michel Rabagliati
Drawn & Quarterly, 2005
120 sidor

Michel Rabagliati - Paul has a summer job

2006-11-24T09:17:00.000+02:00

Michael Rabagliati är en franskkanadensisk illustratör, född 1961, som efter en ganska lång karriär som grafisk designer börjat teckna serier. Han skriver delvis självbiografiska historier om sitt yngre alter ego Paul. Hittills har det blivit två fullängdsböcker och några kortare berättelser. Han skriver på franska, men ges ut på engelska av kanadensiska Drawn & Quarterly.

Paul has a summer job är hans första längre arbete. Det är en mycket bra historia om hur Paul, i gränslandet mellan ungdom och vuxen tar ett sommarjobb som kolloledare ute i den kanadensiska vildmarken. Där träffar han andra ledare som han lär känna och, i ett specifikt fall, älska. I början är tillvaron jobbig, han känner sig utanför, han har problem att klara av ovana vardagssysslor. Men efter ett tag går det lättare, han lär sig bergsklättring, han lär känna folk och barnen gillar honom. Som så många andra unga personer i samma situation utvecklas han och mognar rätt mycket på kort tid.

Michael Rabagliati är klart inspirerad av den fransk-belgiska skolan. Man kan se spår av Hergé och Franquin i hans enkla, eleganta stil. Vid ett första ögonkast kan både titeln och stilen ge ett ganska naivt intryck, men i texten finns alla ingredienser som gör Paul has a summer job till en gripande och mycket läsvärd historia för vuxna. Rekommenderas varmt.

Michael Rabagliati
Paul has a summer job
Drawn & Quarterly, 2002
160 sidor

Tony Consiglio

2006-11-24T09:02:00.000+02:00

110 percent handlar om fans, hardcorefans. Den som läst Fredrik Strages lysande bok Fans, vet vad det handlar om: personer som fanatiskt följer minsta steg idolerna tar, som köper alla skivor, ser alla konserter och köper all merchandise.

Cathy, Gerty och Sasha är tre väninnor som är besatta av pojkbandet 110 percent. Ingen konstigt med det, det finns miljontals pojkbandsfans över hela världen. Det ovanliga med de här tre fansen är att de är inga tonåringar, de är vuxna, medelålders kvinnor med tonåriga barn.

Deras kärlek till bandet gör att de hamnar i trångmål, både med varandra och med sina familjer som inte alltid kan förstå hur några synkdansande pojkar kan vara det viktigaste i världen.

100 percent är inte den bästa bok jag läst, men heller inte den sämsta. Det är en ganska lättviktigt historia om vänskap, lögner, svek, hängivenhet, självinsikt och bristen på densamma.

Tony Consiglio
100 percent
Top Shelf, 2006
136 sidor

Iron Man: Extremis

2006-11-16T12:26:00.000+02:00

Flunsan har satt stopp för uppdateringar några dagar. Nu tar vi nya tag.

Självbiografiska undergroundserier i all ära, men ibland tarvar tillvaron superhjälteserier. En bra sådan är Warren Ellis Iron Man: Extremis. Iron Man är en gammal figur från 60-talet skapad av den gamle räven Stan Lee.

Tyvärr har jag märkt när jag läst om mina gamla tonårsserietidningar att historierna inte har åldrats så väl, det mesta är rätt taffligt rent av. Därför har jag inte varit så sugen på superhjältar på ett bra tag. Som tur är har de stora förlagen DC och Marvel också insett detta och anställt en rad författare som tagit superhjältarna till modernare, vuxnare och framförallt mänskligare höjder. Warren Ellis, Brian Michael Bendis, Ed Brubaker och Mark Millar är några av de som förnyat och förbättrat superhjältegenren.

Iron Man: Extremis är ett gott exempel på den förnyelsen. Iron Man aka Tony Stark är en högst mänsklig figur, han brottas med alkoholproblem, han jobbar för mycket. Relationslivet lämnar en hel del att önska. Det finns också en uppfriskande självkritik inbäddad i serien. Tony Stark blir till exempel intervjuad av journalisten John Pillinger, en vag förklädnad av den verklige samhällskritiske världsreportern John Pilger, där Pillinger går hårt åt Stark Industries och dess vapentillverkning. Själva historien är ett militärt expriment som gått åt skogen som Iron Man får reda upp.

Är man som jag en gammal superhjältefantast som är sugen på genren efter många års uppehåll är Iron Man: Extremis en utmärkt början, en annan är Identity Crisis.

Warren Ellis, Adi Granov
Iron Man: Extremis
Marvel Comics, 2005
83 sidor

A Complete Lowlife

2006-11-07T13:22:00.000+02:00

Ed Brubaker är kanske mest känd som författare till superhjälteserier som Catwoman, Uncanny X-men och Captain America. I A Complete Lowlife däremot får vi följa honom i en rad självbiografiska serienoveller. Noveller som enligt förordet fick några av hans vänner att vända honom ryggen och orsakade andra stor smärta när boken publicerades 2001. Då var några av novellerna redan tio år gamla, men det hindrade tydligen inte att de rev upp gamla sår.

Det är inte så konstigt att hans bok orsakade kontrovers. Hans ungdomserfarenheter handlar om drogmissbruk, kvinnomisshandel, rån och stöld. Han bevittnar hur hans stenade kompis skjuter ihjäl en person under ett bråk. Han är långa tider oförmögen att fungera i ett vanligt samhälle. Han balanserar hela tiden vid avgrunden, drogerna hjälper honom att hålla sig flytande, men än oftare drar de ner honom under ytan. En gripande bok som rekommenderas varmt.

Ed Brubaker
A Complete Lowlife
Top Shelf Comics, 2001
112 sidor

Rude Girls and Dangerous Women

2006-11-03T16:41:00.000+02:00

Jennifer Camper är en riktig hårding. Hennes bok Rude Girls and Dangerous Women har några år på nacken, tolv närmare bestämt. Men den känns helt rätt i årets utgivning av kvinnliga serieskapare trötta på gubbslemmet. Liv Strömquist, Nina Hemmingsson och Loka Kanarp har alla en medsyster i Jennifer Camper. Hon är bara lite hårdare, argare, roligare, mer politisk och mer kompromisslös.

Rude Girls består liksom Hemmingson och Strömquist av både enrutingar och några längre serier över några sidor. Hon ironiserar skickligt och flyhänt kring heteronormen och könsroller. Det är feministisk/lesbisk satir av bästa klass. Susanne Popova och Maria Abrahamsson hade satt kaffet i vrångstrupen vilket är ett gott tecken i det här sammanhanget

Jennifer Camper
Rude Girls and Dangerous Women
Laugh Lines Press, 1994
96 sidor

Chicken with Plums

2006-10-29T20:45:00.000+02:00

Marjane Satrapis nya bok Chicken with Plums har äntligen kommit ut på engelska. Den franska utgåvan kom redan förra året och vann direkt pris för årets bästa seriealbum vid Angoulême International Comics Festival som är Europas största seriefestival.

I Chicken with Plums fortsätter Marjane Satrapi att berätta sin familjs historia. Nasser Ali var hennes mammas farbror, och en mycket framstående musiker. Han levde i ett olyckligt äktenskap som till slut kostade honom livet.

Det är en rätt ingående berättelse och jag antar att Satrapi haft tillgång till dagböcker och många andra källor. Det är en bra och intressant historia, och hon fortsätter det utforskande av sin släkt hon började i Embroderies. Det är dock inte lika bra som hennes första bok Persepolis. Hennes egen historia är för mig mycket intressantare och jag skulle gärna se att hon fortsatte med den i framtida böcker.

Men nu har hon nog inte tid med det, Persepolis ska nämligen bli film och ett smakprov på hur det kommer att se ut kan man se här.

Marjane Satrapi
Chicken with Plums
Pantheon, 2006
96 sidor

DMZ - On The Ground

2006-10-21T11:06:00.000+03:00

DMZ - On The Ground av Brian Wood samlar DMZ # 1-5. Den andra boken som innehåller DMZ # 6-10 borde dyka upp i januari eller februari nästa år.

Det är framtid i USA och det andra inbördeskriget är ett faktum. USA slåss mot "The Free States", det är lite oklart vilka de fria staterna är, men upproret startade i Montana. Kuststaterna verkar vara USA. En demilitariserad zon har upprättats på Manhattan, NY, där innevånarna lever i någon sorts Mad Max-tillvaro bland krypskyttar, stråtrövare och vanliga människor som försöker göra det bästa av tillvaron med ständig brist på mat och electricitet.

Matty Roth är en ung fotograf som får chansen att hänga med ett nyhetsteam rätt in i smeten. Men deras helikopter blir nerskjuten, alla dör utom Matty. Han finner sig vara den enda journalisten inne i DMZ. Eftersom han inte kan ta sig ut bestämmer han sig för att göra det bästa av situationen och börjar rapportera vad han ser.

Jag tycker serien är lite ojämn, vissa saker hänger i luften. Är det fullskaligt krig utanför Manhattan? Eller är det just på Manhattan, The DMZ som striderna äger rum? Vilka stater är indragna? Hur många har dött i kriget? Samtidigt är det en engagerande historia som gör att jag kommer att köpa nästa nummer. Riccardo Burchiellis illustrationer är toppklass.

Brian Wood, Riccardo Burchelli
DMZ - On The Ground
Vertigo
128 sidor

The 9/11 Report - A graphic adaptation

2006-10-14T10:25:00.000+03:00

Originalrapporten till elfte september är en ganska svårnavigerad historia på runt 600 sidor. Detta faktum har avskräckt nog så många läsare. I ett försök att få fler läsare har en serieversion av rapporten just kommit ut.

The 9/11 Report - A graphic adaptation funkar rätt bra. Den ger en bra överblick och sammanfattning av busets planer och tillvägagångssätt. Bäst är den när den beskriver själva händelseförloppet, dels med pedagogiska minut-för-minut-diagram dels med ögonvittnesskildringar och hårda fakta.

Den ger också en mycket intressant inblick i terroristernas förberedelsearbete, vilka de var, vem som satt bakom spakarna. Det är förbluffande detaljerat, författarna till rapporten kan förutom att namnge alla förövare också berätta hur de drog upp sina planer, vilka problem de stötte på under planeringens gång och hur de slutligen satte sin plan i verket.

Sämst är slutet när kommissionen ger förslag till förbättringar av myndigheternas arbete, hur olika byråer bör omorganiseras. Det blir rätt byråkratiskt och segt. Men på det hela taget har Sid Jacobson och Ernie Colon åstadkommit en läsvärd faktabok.

Sid Jacobson, Ernie Colon
The 9/11 Report - A graphic adaptation
Hill and Wang, 2006
128 sidor

Stuck Rubber Baby

2006-10-11T10:57:00.000+03:00

Jag skulle vilja hävda att Stuck Rubber Baby av Howard Cruse är ett bortglömt mästerverk, helt i klass med Art Spiegelmans Maus eller Marjane Satrapis Persepolis. Den har inte fått närmelsevis lika mycket uppmärksamhet som de senare böckerna, men den vore väl värd det.

Den utspelar sig i den djupaste amerikanska Södern under 60-talet, då medborgarrättsorganisationer började trötta på segregation och förtryck. Vi får följa Toland Polk, en ung, vit man som inte riktigt vet var han hör hemma. Han kommer in i radikala kretsar, där svarta och vita, homosexuella och straighta möts på lika villkor. Det är inget lätt val att skaffa sig såna vänner. På den tiden, på den platsen kunde sådana kontakter vara bokstavligt livsfarliga. Klanen, polisen, och de allestädes närvarande unga männen med sydstatsflaggan hängade i bilantennen gör livet surt för Poland och hans vänner.

Poland blir kär i Ginger, en ung radikal tjej som drömmer om att bli den nya Joan Baez. Samtidigt blir han långsamt varse om att han kanske inte är så heterosexuell som han skulle vilja vara. Rasmotsättningar och sexualitet är tunga ämnen, men Cruse lyckas hantera dem på ett lysande sätt.

Stuck Rubber Baby är en mångbottnad och tät berättelse av högsta kvalitet. Oerhört skickligt tecknad med otaliga detaljer. Den tar nästan lika lång tid att läsa som en vanlig bok. Cruse hade tänkt att det skulle ta två år att göra boken, det blev fyra. Under arbetets gång sålde han av orginalteckningarna för att kunna finansiera boken. Det finns fortfarande flera till salu. Jag kommer att köpa en inom kort.

Howard Cruse
Stuck Rubber Baby
Paradox Press, 1995
210 sidor

Cynisk romantiker

2006-10-04T22:44:00.000+03:00

Det står "serieroman" på omslaget till Åsa Grennvalls nya bok Cynisk romantiker. Men jag vet inte hur fiktiv den egentligen är. Samma historia berättas som i hennes andra, mer uttalat självbiografiska böcker: En vilsen uppväxt, ett utanförskap och framförallt en kall, känslolös mamma. Jag tror den mamman på ett sätt eller annat varit med i alla böcker Åsa Grennvall gett ut. Hon vill förstå, hon vill få kontakt, hon vill försonas, men det går inte. Hennes mamma släpper inte in henne.

Alt-countrysångaren Jim White har en lysande låt som heter "The Wound That Never Heals". När jag läser Cynisk romantiker kommer jag osökt att tänka på den. I Åsa Grennvalls fall verkar hennes förhållande till sin mamma vara just det, såret som aldrig läker. Jag skulle vilja säga att nyckel till hela hennes serieproduktion ligger just där.

Den här nya boken består av två delar. Den första utspelar sig 1993, Åsa är en tjej som känner sig utanför, hon träffar inga killar och känner sig allmänt nere. Hennes första kille som hon längtat så länge efter visar sig vara ett svin. Den andra en velig stackare. För att få bekräftelse börjar hon kröka hårt och släpa hem killar i parti och minut. Rätt destruktivt på det stora hela.

Den andra delen utspelar sig tio år senare, till största delen hos en kompis som mår dåligt. De talar om sina liv, om psykiatri och jämför sina terapeuter medan kvartsfinalen i hockey-VM pågår. Den ödesdigra matchen där Sverige vände ett 1-5-underläge till vinst 6-5.

Cynisk Romantiker är en mycket bra bok, den hör till hennes bästa tillsammans med Sjunde våningen och den slutar hoppfullt vilket inte hör till vanligheterna i Åsa Grennvalls författarskap. På vilket sätt får ni läsa själva.

Åsa Grennvall
Romantisk cyniker
Ordfront, 2006
136 sidor

Liv Strömqvist

2006-10-02T21:51:00.000+03:00

Liv Strömqvist är arg. Hon är jävligt arg. Hon är också trött, hon är in i döden trött på alla gubbar, unga som gamla.

Liv Strömqvist sätter, med sin debutbok, fingret på den ömma punkten och trycker till allt vad hon orkar. 100 procent fett är lysande tour de force, i brist på bättre svenskt uttryck.

Hon är rolig, elak och knivskarp. Få går fria: männen, kapitalet, United Fruits, Timbuktu, Claes Elfsberg, Björn och Benny, skånska gymnasienazister. Alla får de genomgå den Strömqvistska skärselden. Jag skulle önska att de alla lärde sig något av den.

Jag ser med nöje fram mot fler seriealbum från Liv Strömqvist. SvD:s ledarsida, Göran Hägglund och Peter Wolodarski får gärna vara med.

Liv Strömqvist
100 procent fett
Ordfront förlag, 2006
117 sidor

2006-09-27T20:24:00.000+03:00

Titeln säger det mesta. Brian Fies serie om hur hans mamma drabbas av lungcancer lämnar ingen oberörd. Han började publicera serien anonymt på sin hemsida som ett sorts terapiarbete medan han, hans mamma och systrar ännu levde med sjukdomen. Den blev uppmärksammad, prisbelönt och har nu släppts som bok.

Jag som är militant antirökare ville genast beställa en hel klassuppsättning att trycka i händerna på mina rökande elever. De skulle må bra av att läsa den här boken.

Det har skrivits många självbiografiska böcker av personer som drabbats av cancer. Mig veterligen är Mom's Cancer, tillsammans med Harvey Pekars Our Cancer Year, en av de få som gjorts inom seriemediet.

Det är en mycket bra bok, Fies är väldigt öppenhjärtlig med de slitningar och problem som uppstår under hans mammas svåra och plågsamma behandling.

Förutom att skriva om familjens vedermödor finns det också en rad pedagogiska teckningar där Brian Fies berättar om hur cancerceller fungerar, vad en behandlig består av, vilka läkare som är inblandade. Det gör att man som läsare verkligen förstår vad det är som händer med en människa som drabbats av lungcancer.

Min morfar dog i lungcancer för över 20 år sedan, en bok som Mom's Cancer hade hjälpt mig förstå då och hjälper mig förstå nu.

Rättelse, det finns fler serieböcker som behandlar cancer. Igår, 26 september, släpptes Cancer Vixen: A True Story av Marisa Acocella Marchetto, en seriertecknande manhattanfashionista som själv drabbas av bröstcancer. Den kommer jag att beställa så snart mitt visakort svalnat lite.

Brian Fies
Mom's Cancer
Abrams Image
128 sidor

En flatas dagbok

2006-09-26T16:24:00.001+03:00

Sarah Westermark har med sin seriebok Saffo - en flatas dagbok förmodligen skapat Sveriges första komma-ut-serie. En Fucking Åmål i serieform. Mycket läsvärd.

Förlagets beskrivning:

Saffo: Året var 1994. Saffo var 18 år.

En förvirrande tid på många sätt, men en sak var säker: hon var hetero. Nog var hon det, allt. Visst ryckte hon till varje gång hon hörde ordet "lesbisk" och visst hade hon läst boken "Stekta gröna tomater" bara för att någon hade nämnt att filmen hade lesbiska undertoner och visst gick k.d. langs album "Ingenue" på repeat i cd-spelaren, men det hade inget med hennes sexualitet att göra. Nixan pixan. Killar, det var hennes grej. Och det var därför hon skickat in en annons till en tidning för att få brevvänner...
Saffo är en roman i serieform om Saffos utveckling från förnekelse till lycka. Första delen heter Tonårsångest, andra delen Tonårskärlek.

Det är en tragikomisk berättelse med mycket värme och humor. En serieroman om relationer, kärlek, tonårsgrubblerier och vita lögner. Det är skildringen av vad väldigt många homo- och bisexuella gått igenom: förträngning, förnekelse, fixering, insikt, eufori, vardag den så kallade komma ut-processen.

Sarah Westermark har fångat detta på ett charmigt och träffsäkert sätt.
Målgrupp: Alla som gillar flator och alla som gillar nya svenska coola serier. Särskilt bra för ungdomar och för människor som arbetar med unga. Saffo är en sån bok som man önskade fanns på skolbiblioteket när man själv var ung och olyckligt kär.

Författare: Sarah Westermark har drivit webbsajten saffo.se i många år. Saffo är hennes debut.

Sarah Westermark
Saffo - en flatas dagbok
Normal förlag, 2006
116 sidor

Tricked

2006-09-20T18:25:00.000+03:00

Alex Robinsons senaste bok Tricked bär många likheter med hans förra Box Office Poison (BOP) som jag skrev om för ett tag sen. Karaktärerna ser ut som kusiner till huvudpersonerna i BOP. Uppenbarligen har Robinson en stil som gör att han har svårt att variera utseendet på tecknade personer. Alternativt gör han det med flit för att visa att Tricked och BOP rör sig i samma universum och samma miljöer. Liksom BOP är det en riktig tegelsten på 320 sidor.

Hans berättande känns också igen, relationsrealism kan det kanske kallas. Men där personerna i BOP ingick i samma historia består Tricked av en rad parallella historier som till slut möts i det sista kapitlet.

Vi får följa en avdankad rockstjärna, hans assistent, en dotter som letar efter en frånvarande pappa, en servitris som har svårt att bestämma sig, en man som lever ett förljuget dubbelliv och en man vars maniska beteende sakta övergår i schizofreni och galenskap.

Alex Robinson visar igen att han är kapabel att hålla i långa historier utan att de tappar fart eller fokus. Det känns äkta och nära, man kan identifiera sig med personerna. Det går egentligen inte att begära mer av en bok än det. Däremot har Tricked också ett dassigt omslag, jag fattar inte hur förlaget eller Robinson tänker. Han hade helt säkert sålt bättre med ett annat. Nåja, det är inte mitt problem.

Alex Robinson
Tricked
Top Shelf Productions, 2005
320 sidor

Loka Kanarp

2006-09-18T19:59:00.000+03:00

På mitt jobb ser jag varje dag unga människor som försöker hitta en identitet.

De prövar sig fram på de sätt unga människor alltid har gjort, de revolterar, de krökar, tjuvröker, de umgås, de förlorar vänner, de hittar nya, de visar upp sig för varandra, de blir ihop, de gör slut, de vill märkas, de vill helst av allt försvinna i mängden, de gör misstag och de har medgång.

Jag tycker Loka Kanarps seriesamling Till mina vänner och ovänner skulle delas ut till alla elever i gymnasieskolan. De skulle ha lätt att identifiera sig med de unga människor som befolkar hennes serier. De flesta novellerna handlar om en ung tjej i olika skepnader och situationer. Det finns hopp och förtvivlan. Ljus och mörker.

De allra flesta skulle känna igen sig i de historier Loka Kanarp berättar. Unga människor bär alla på ungefär samma problem och frågor. Vem ska jag bli? Vem ska jag få? De skulle kanske inte hitta några svar i den här boken, men de skulle få nåt att tänka på. Rekommenderas varmt.

Loka Kanarp
Till mina vänner och ovänner
Kartago förlag, 2006
100 sidor

Box Office Poison

2006-09-13T17:29:00.000+03:00

Bo Widerberg sade ofta om sina filmer att man får vara nöjd om man lyckas skapa ett stycke liv. Det är inte lätt att skapa ett stycke liv, inte lätt alls.

Alex Robinson kan vara en nöjd man, han har nämligen med sin serie Box Office Poison skapat liv, ett stycke tillvaro för några människor i New York. Det känns äkta och levande med historier som fördjupas, karaktärer som utvecklas. Det handlar om en grupp unga människor som försöker slå sig fram som serietecknare, författare och journalister. De inleder och avslutar relationer, de har hemligheter, laster, förtjänster och brister. Allmänmänskliga kvalitéer allihop. Den enda invändning jag kan komma på är egentligen att omslaget är ganska fult.

En av orsakerna till att det inte blir en ytlig historia är förstås formatet. Alex Robinson tar ut svängarna och snålar inte på bläcket. BOP väger nämligen in på saftiga 608 sidor, en riktig biff till bok. Han har utrymme att låta sina karaktärer gro, blomma och vissna, och han utnyttjar det väl. Det är helt klart en av mest läsvärda serieromaner jag lagt vantarna på.

Nu står hans senaste bok Tricked och hoppar i hyllan, och någonstans mellan USA och posten i Mariehamn befinner sig BOP! More Box Office Poison. Hösten är säkrad.

Alex Robinson
Box Office
Poison Top Shelf Productions, 2001
608 sidor

Megan Kelso II

2006-09-10T22:15:00.000+03:00

Jag skrev om Megan Kelso två inlägg längre ner på sidan. Nu har jag fått hem hennes senaste samling The Squirrel Mother i postlådan. Det är åtta år mellan de två samlingarna, och det har hänt en hel del. Framförallt har illustrationerna blivit mycket bättre, hon tecknar med en renare, minimalare och snyggare stil nuförtiden. Jag är också nöjd med att hon skippat sina fantasyhistorier.

Nackdelen med att skriva serienoveller, eller vanliga noveller för den delen, är att det finns ett mycket begränsat utrymme att fördjupa sina karaktärer. Det är lätt hänt att resultatet blir fragmentariskt och hängande i luften. Megan Kelso lider som tur är inte av det problemet. Hennes ibland väldigt ordfattiga historier hinner introduceras, utvecklas och avslutas inom loppet av några sidor.

Det är mycket habilt gjort, men det bränner sällan till. Som läsare sitter man och nickar för sig själv och tänker att det är bra det här. Men man hoppas också på att det ska bli lite bättre, men den förhoppningen infrias inte tyvärr.

Ytligt sett är boken vacker, tjockt papper, snyggt tryck och fenomenala illustrationer, men innehållet, texten, berättelserna motsvarar inte riktigt ytan. Hade jag haft ett betygsystem från ett till fem hade jag gett den en trea. Men det har jag inte, därför får jag nöja med att säga att en köpare blir inte besviken men heller inte speciellt mycket klokare.

Megan Kelso
The Squirrel Mother
Fantagraphics, 2006
136 sidor

Nina Hemmingsson

2006-09-06T23:15:00.000+03:00

Nina Hemmingssons första egna bok Jag är din flickvän nu är en samling enrutare och kortare serier över två, tre sidor. Många har publicerats på Aftonbladets kultursida och i Galago.

Det är en mycket bra, rent av lysande samling neuroser och samtidskommentarer. Här finns svart humor och brutala sanningar ofta med hjärtat i halsgropen. Det finns ett feministiskt anslag, en fullständig uppriktigthet och ett totalt gehör för de personer som inte har en riktig plats i tillvaron.

En av höjdpunkterna är den längsta serien om tre tonårstjejers kärlek till Kiss-gitarristen Vinnie Vincent, en klockren skildring av den idoldyrkan bara en tonåring kan känna.

Jag hoppas verkligen boken hittar en mycket stor publik.

Nina Hemmingsson
Jag är din flickvän nu
Kartago förlag, 2006
126 sidor

Megan Kelso

2006-09-05T19:34:00.000+03:00

Megan Kelso skriver på sin hemsida att hon tänker teckna serier tills hon är en gammal, gammal dam. Det är ett bra löfte. Jag är av den övertygelsen att en författare, liksom en marathonlöpare blir bättre genom att träna hela tiden.

Efter att ha läst Megan Kelsos första seriesamling Queen of The Black Black som kom redan 1998 skulle jag vilja säga att då var hon ännu inte fulltränad. Historierna innehåller skavanker och ger ett ganska spretigt intryck. Det är också en brokig samling om ämnen som cykelbud, könssjukdomar, oönskade graviditeter och klassåterträffar.

Sämst är hennes fantasyförsök. De haltar betänkligt och efter ett tag vill jag bara bläddra förbi dem till nästa novell.

Bäst är hon i sina realistiska alster, som just mannen som ska på klassträff efter en massa år och är orolig inför mötet med sin stora ungdomskärlek. Det känns äkta och levande.

Jag väntar på att få hem hennes senaste bok The Squirrel Mother som släpptes i juli i år. Det ska bli väldigt intressant att se vad som hänt på de här åtta åren. Jag återkommer senare om den boken.

Megan Kelso
Queen of The Black Black
Highwater books, 1998
160 sidor

Det urbana Brasilien

2006-09-01T20:29:00.000+03:00

Gabriel Bá och Fabio Moon är trots sina namn tvillingbröder, en inte allför vanlig konstellation i serievärlden. De skriver och tecknar sina historier tillsammans och separat om vartannat. Nu har deras första, egna samling kommit ut på engelska: "De: tales - stories from urban Brazil".

Boken innehåller separata historier om livet i Sao Paolo. De kretsar kring krogliv, tillfälliga kärleksförbindelser och relationsdramer. I sann sydamerikansk anda har de också kryddat vissa delar med lite magisk realism.

Tyvärr tycker jag inte det håller hela vägen. De är klart bättre tecknare än historieberättare. Det är trots allt så att en bok kan vara hur bra tecknad som helst, men håller inte texten är det kört. Bá och Moon är ännu lite för ojämna. När de lyckas bäst är det också med en självbiografisk historia om ett aggressivt ungdomsgäng i en tunnelbanevagn i Paris. Då bränner det till och det blir en levande och engagerande berättelse. Tråkigt nog händer det lite för sällan.

Gabriel Bá & Fabio Moon
De: Tales
Dark Horse, 2006
112 sidor

Minoritetsserier

2006-08-30T17:01:00.000+03:00

Jennifer Camper, en lesbisk amerikanska med libanesiskt ursprung, tröttnade på att läsa serier av vita, heterosexuella män. Sagt och gjort, hon hörde av sig till några gay-serieskapare som Alison Bechdel, Howard Cruse och Joan Hilty.

Resultatet är antologin Juicy Mother med undertexten "Comix for discerning homosexuals, uppity ladies, fierce people of color, and all of their friends".

Vi får följa en ung, svart mans garderobsutkommande, butch-flators vardag, ett gay-bröllop mellan två medelålders män och det inte helt komplicerade liv man kan leva som lesbisk muslimsk kvinna i USA.

Den sistnämnda historien har Jennifer Camper själv skrivit och tecknat, den tillhör de starkaste bidragen i boken. Camper har samlat erfarenheter av en handfull vänner och smält ihop deras historer till en karaktär: Samira. Hon har det inte lätt, dels som flata, dels som muslim i USA efter 9/11. Hon brottas både med motstridiga, inre känslor och trångsynta idioter som vill bomba hela Mellanöstern.

Jag upptäckten nyss att det kommit en Juicy Mother 2. Den kommer jag att köpa.

Jennifer Camper, red.
Juicy Mother
Soft Skull Press, 2005
150 sidor

Fyra kvinnor

2006-08-30T16:44:00.000+03:00

Four Women av Sam Kieth är en otäck historia om vänskap och svek. Hur reagerar en människa i en våldsam situation, och vad händer sen?

Sam Kieth utforskar allt detta i sitt kammarspel till seriebok. De yttre händelserna utspelar sig till största delen i en bil, och de inre hos en psykolog.

Det är inget mästerverk, men klart läsvärd.

Sam Keith
Four Women
Wildstorm, 2002
128 sidor

Dagbok

2006-08-23T10:30:00.000+03:00

Maybe Later är en dagbok skriven och tecknad av Dupuy & Berberian, men till skillnad från deras andra böcker som de både skriver och illustrerar tillsammans är Maybe Later uppdelad mellan de båda.

Tanken är att de ska skriva en sorts arbetsdagbok kring skapandet av sin tredje Monsieur Jean-bok. Inte helt förvånande handlar deras inlägg inte bara om själva arbetet med boken, istället är det vardagliga händelser, personliga grubblerier, rent extensiella tankegångar som utgör merparten av de 128 sidor de har till sitt förfogande.

Berberian är först, han skriver om sitt omfattande kulturshoppande av skivor och böcker, hur populärkulturen är en integrerad del av hans liv. Han skriver om Simpsons och Batman, som läsare får man intrycket att han lever ett med få undantag ganska behagligt liv.

Dypuy å andrar sidan skriver om mycket privata tankar och händelser. Utan krusiduller beskriver han äktenskapsproblem, depressioner och ond bråd död. Men också om ett personligt uppvaknande och hur han genom en tragiskt händelse tar tag i sitt liv och förändrar det till en fungerande tillvaro.

Maybe Later är en fascinerande bok om hur en serie blir till och hur personerna bakom fungerar som människor.

Den utspelar sig hösten 1993, men gavs ut samtidigt som Get a Life, alltså sommaren 2006. Det var på tiden

Dupuy & Berberian
Maybe Later
Drawn and Quarterly, 2006
12o sidor

Dupuy et Berberian

2006-08-21T19:26:00.000+03:00

Philippe Dupuy och Charles Berberian hör till serievärldens mest långvariga radarpar. I närmare 20 år har de skrivit och tecknat serier. Även om de drar in merparten av sin lön på illustrations- och reklamjobb är de mest kända för sin serie Monsieur Jean som hittills kommit ut i sex volymer. De första Monsieur Jean-novellerna gavs ut 1991, men det dröjde ända till 2003 innan de blev översatta till engelska av Drawn and Quarterly, då som del av en serieantologi. I somras gav äntligen D and C ut en bok med de första historierna i kronologisk ordning: Get a Life.

Monsieur Jean är en måttligt framgångsrik författare i 30-årsåldern som bor i Paris. Han lever ett vanligt liv med vänskap och relationer, motgångar och medgångar. Historierna känns väldigt realistiska och trovärdiga. De är tecknade i klassisk fransk-belgisk stil, som en blandning av Peyo och Hergé. De är också mycket bra och läsvärda. Nu är det bara att hoppas att Drawn and Quarterly ger ut resten av böckerna i rask takt. Det är verkligen ett bakslag att gilla serier och inte kunna franska.

Även om historierna inte är helt sammanhängande följer de en kronologisk tidsperiod, varför det är rätt viktigt att läsa dem i ordning som de publicerats i Frankrike. Därför ska den som inte kan franska läsa dem i följande ordning: Get a Life, Drawn and Quarterly No 3 och Drawn and Quarterly No 5.

Dupuy & Berberian
Get a Life
Drawn and Quarterly, 2006
144 sidor

Epilepsi

2006-08-17T14:07:00.000+03:00

Den franske serieskaparen David Bs serie 'Ascension du Haut Mal som getts ut mellan 1996 och 2003 har nu samlats i en volym med den engelska titeln Epileptic av Pantheon förlag.

Det är en självbiografisk historia om hans uppväxt i en lantlig idyll på den franska landsbygden med sin bror Jean-Christophe och sin syster Florence. Men idyllen krossas när Jean-Christophe, elva år gammal, drabbas av epileptiska anfall. Föräldrarna gör allt för att bota sin son, och när läkarvetenskapen inte kan hjälpa dem tar de sin son till allehanda alternativa botegörare i desperata försök att hjälpa honom. Men ingenting hjälper, i perioder mår han bättre, men anfallen kommer alltid tillbaks. Till slut blir sjukdomen en förbannelse som hotar familjens hela existens.

David B skildrar också sin farföräldrars liv under de båda världskrigen i korta tillbakablickar, alltmedan han växer upp och blir en vuxen man, hela tiden vid sidan av sin sjuke bror.

Epileptic har av många kritiker blivit beskriven som ett mästerverk, ett av den nutida seriekonstens främsta alster. Rent stilmässigt samsas realism med surrealism och fantasi. Det är kanske inte den mest lättillgängliga bok som getts ut, men den håller för flera omläsningar. Kultur av högsta klass.

David B
Epileptic
Pantheon, 2006
368 sidor

Barndom

2006-08-16T12:52:00.000+03:00

I We Are On Our Own skildrar Miram Katin sin och sin mors dramatiska flykt undan nazisterna i andra världskrigets Ungern. Med sin man vid fronten är Miriams mor tvungen att köpa falska identitetshandlingar, fejka ett självmord och fly ut på landsbygden med sin dotter. Hon bränner alla fotografier, brev och personliga handlingar för att inte bli spårad.

Vad som följer är en spännande, dramatisk och rörande berättelse om viljan att överleva. Miriams mor är en sann hjälte, hon gör stora, ofattbara uppoffringar för att skydda sitt barn. Att verkligheten överträffar dikten står helt klart.

We Are Our Own är Miriam Katins seriedebut. 63 år gammal, efter ett långt yrkesliv som illustratör och tecknare var hon redo att berätta sin familjs historia i text och bild. Utgiven av kanadensiska Drawn & Quarterly i en mycket vacker utgåva.

_____________________________________________________

Tack till Vassa Eggen, tidskriftsbloggen framför andra, som länktipsar till min blogg idag!

Fun Home - Alison Bechdel

2006-08-12T23:06:00.000+03:00

Jag har ju läst klassiker. Gamla som nya. Böcker som anses ha högt konstnärligt värde, till exempel Brott och Straff, Juloratoriet, Doktor Glas, Gösta Berlings saga och allt det där. På litteraturvetenskapen i Uppsala knatade jag mig igenom det som anses höra till den västerländska kanon. Endel var knastertorrt, annat var briljant. Jag snappade upp ett och annat på vägen kan man säga.

Därför vågar jag påstå att Alison Bechdels seriememoar: Fun Home: A Family Tragicomic håller högsta litterära klass. Det är en mästerlig skildring av en familj, en uppväxt och framför allt en far. En far som tillbringade 20 år med att renovera familjens hus till ett perfekt viktorianskt dockhus där möblerna blev honom kärare än barnen.

Bechdel citerar friskt ur de böcker hennes pappa älskade att läsa, hon väver in romankaraktärernas liv med hans och visar hur stora likheter de har med varann. Hon beskriver sitt eget uppvaknande och insikt över sin homosexualitet, en sexualitet hon långt senare får veta att hon delar med sin far.

Fun Home är Alison Bechdels första serieroman, men i 25 år har hon tecknat sin seriestripp Dykes To Watch Out For som går i en rad tidningar i USA och har getts ut i en rad samlingar.

Fun Home är en av de bästa böcker jag läst, alla kategorier. Det är en gripande, lysande och mångbottnad berättelse som förtjänar många läsare. Jag kan inte nog rekommendera den. Hade jag haft pengar skulle jag ge ut den på svenska själv.

Alison Bechdel
Fun Home
Houghton Mifflin, 2006
240 sidor

La Perdida

2006-08-02T13:22:00.000+03:00

Jessica Abels serieroman La Perdida utspelar sig i Mexico City. Carla, född och uppvuxen i USA, flyttar dit för att söka sina rötter och lära sig sin fars modersmål. Hon smälter långsamt in i staden och språket, hon får ett jobb, en kille, en umgängeskrets. Ännu långsammare väcks också insikten om att hennes vänner kanske inte är så bra för henne. Men då har saker och ting redan gått för långt.

La Perdida är en rik berättelse om en ung kvinna som vill hitta ett sammanhang, ett liv och sig själv.

För att citera min vän Helga: "Har man varit i Mexico känner man igen allt". Det är ett väldigt bra betyg. Läs den.

Nytt!

2006-07-23T22:16:00.000+03:00

Ordfront har precis gett ut Marjane Satrapis prisbelönta, kritikerrosade och självbiografiska serieroman Persepolis i en samlingsvolym, nu är äntligen alla fyra delarna samlade mellan två pärmar. Läs en recension här. Jag kan inte nog rekommendera den här boken. Den borde, tillsammans med Maus, vara obligatorisk läsning på i skolan. Förresten borde alla läsa den.

SE7EN

2006-07-21T13:50:00.000+03:00

För den som gillade SE7EN kommer nu den första i en samling om sju serieromaner, de handlar om bakgrunden till John Doe, och hur han valde ut sina offer. Den första, Gluttony, kommer ut i september, och ser väldigt intressant ut.

Antologier

2006-06-26T11:38:00.000+03:00

I väntan på mitt stora seriepaket från Amazon.com kan jag tipsa om två nya serieantologi-serier (eh?) som de två fina nordamerikanska förlagen Fantagraphics och Drawn and Quarterly har börjat ge ut. Fantagrapics ger ut Mome fyra gånger per år, den fjärde: Mome Summer 2006 släpptes nyss. Drawn and Quarterlys Showcase har samma utgivningstakt.

I Showcase: book two finns bland annat en ny serienovell av finske Pentti Otsamo, han har också tecknat omslaget uppe till vänster. Hans stillsamma betraktelser av finskt förortsliv är ytterst läsvärda. Otsamo (f. 1967) är den finske tecknare som fått mest internationell uppmärksamhet på senare tid, D and Q har publicerat flera serienoveller av honom. På svenska finns några kortserier utgivna av nyligen nerlagda Optimal Press, bland annat i deras antologi Allt för konsten 3.

Favorit

2006-06-17T10:39:00.000+03:00

Superhjältar, övernaturligheter, oförklarliga fenomen, skruvade individer och science fiction i all ära. Ibland vill jag bara läsa om vanliga människor i vanliga miljöer som gör vanliga saker. Min absoluta favorit i den genren är utan tvekan Adrian Tomine. Han är amerikan med asiatiskt påbrå, född 1974 och bor i serietecknarstadsdelen Brooklyn i New York.

Hans senaste bok Summer Blonde kom 2004 och är en samling med fyra längre serienoveller. De innehåller vanliga, allmänmänskliga teman som kärlek och relationer. De är också mycket bra, Tomine är en sann auteur, han både skriver och tecknar själv, och gör det med stor framgång. Jag tycker framförallt han är en suverän tecknare. Han använder rena, enkla linjer med mycket tusch. Han stil påminner en hel del om Daniel Clowes (Ghost world, David Boring).

Eftersom få serieskapare kan leva gott på sina serier försörjer sig Tomine främst på att göra illustrationer för olika tidningar, på senare tid gör han mest uppdrag för den högt respekterade The New Yorker. Han arbetar samtidigt på sin serietidning Optic Nerve, det ryktas att han ska publicera en seriesamling med sin hittills längsta berättelse som omfattar Optic Nerve #9-#11. Han har ännu inte släppt nummer elva, vilket betyder att samlingen inte lär komma ut den närmsta tiden tyvärr. Tills dess får det bli omläsning av hans tidigare samlingar Summer Blonde, Sleepwalk and other stories och 39 Stories.

Ex Machina

2006-06-13T21:29:00.000+03:00

En ingenjör, Mitchell Hundred, får genom en mystisk händelse superkrafter som gör att han kan prata med och bli åtlydd av maskiner. Eftersom han läst superhjälteserier skaffar han sig en halvtafflig kostym och ger sig ut på stan för att utföra hjältedåd a la Stålmannen. Han märker snabbt att det inte är så lätt att hjälpa folk och samtidigt undvika att oskyldiga åskådare råkar illa ut. Det är inte lätt att vara superhjälte, avgjort inte lika lätt som i serievärlden.

Men patoset finns kvar, han vill hjälpa människor, åstadkomma förändring. Vad göra? Han lägger kort och gott kostymen på hyllan, avslöjar sin hemliga identitet, och ger sig in i politiken. Han ställer upp i borgmästarvalet i New York.

Brian K Vaughn (Y: The Last Man) har tillsammans med tecknaren Tony Harris skapat en serie som beskrivits som en blandning mellan Vita Huset och M Night Shyamalans film Unbreakable. Resultatet är en smart, ambitiös och engagerande historia. Hittills har tre samlingar släppt, i nobember kommer den fjärde.

Brian Wood

2006-06-11T16:17:00.001+03:00

Brian Wood hör tillsammans med Brian K Vaughn till de intressantaste och mest produktiva serieförfattarna just nu. Jag läste Woods Demo för ett tag sen, snyggt tecknad av Becky Cloonan.

Det är en samling fristående serienoveller som behandlar Brian Woods favorittema: ungdom och utanförskap. I de första novellerna har karaktärerna olika övernaturliga talanger, till exempel odödlighet eller förmågan att döda andra människor bara genom att yttra några ord. De historierna funkar så där, de blir just inget mer än just ytliga historier om speciella människor.

Då är de senare historierna mycket bättre, där det övernaturliga fått stryka på foten och teman som kärlek, längtan och svek dominerar. Där bränner det till, personerna blir levande, deras problem känns riktiga.

Som synes på Woods hemsida har han en hel radda serier i produktion för tillfället. Jag tänker vänta in samlingarna som släpps med jämna mellanrum där serietidningarna samlas i tjocka utgåvor. Jag tänker speciellt på DMZ, Local, Supermarket, Channel Zero och The Couriers. Bara omslagen gör att jag får lust att läsa dem, en anledning så god som någon.

Rocky 10

2006-06-09T19:19:00.000+03:00

Jag tittade in en sväng på Badlands i går och hittade till min överraskning Rocky 10. Stallone får börja ligga i nu om han ska hänga med i svängarna.

Best in Show

2006-06-06T13:16:00.000+03:00

Kolla in Daniel Merlin Goodbrey's webserie. Den vann pris som bästa internationella internetserie vid Stripdagen Haarlem härförleden. Textbaserad och provokativ och rolig.

Äntligen

2006-06-06T11:08:00.000+03:00

I augusti kommer Lambchops nya skiva Damaged, det är inte en dag för tidigt. Man kan redan nu ladda ner den första låten på skivan, Paperback Bible, från Itunes. Den låter mycket lovande, Kurt Wagner torde vara den bästa och jämnaste låtskrivaren de senaste tio åren.

666

2006-06-06T10:55:00.000+03:00

Jaja, med lite god vilja går det att utläsa 060606 som djävulens nummer. I alla fall för oss gamla avdankade hårdrockare. Det är i alla fall mer värt att uppmärksamma än Sveriges nationaldag. Idag är det dags att gräva fram Iron Maiden ur garderoben.

Gaskriget

2006-06-05T20:13:00.000+03:00

Idag tänkte jag leka trött kulturjournalist, det vill säga klippa och klistra in en press-release och låtsas att jag själv skrivit den. En inte helt ovanlig aktivitet bland Sveriges kulturskribenter.

Gaskriget är en personlig krönika över det tidiga 2000-talet. Fabian Göranson är på resa; han demonstrerar mot Le Pen i Frankrike, besöker Farc-gerillans läger i Colombia och ser tårgasgranaterna flyga över Buenos Aires, Paris och Göteborg. Vi får komma under huden på en ung aktivist och lära känna en värld befolkad av backpackers, misärturister och politiskt medvetna ungdomar som tvingas konfrontera sin egen skyddade uppväxt. För i bakgrunden pågår kriget mot terrorismen, och överallt runt omkring oss återfinns själva roten till kriget och kravallerna – fattigdomen. Fabian Göransson är något av en främmande fågel bland svenska serietecknande 70-talister. Samtidigt som hans serier är realistiska, personliga och ofta har ett journalistiskt anslag, är hans teckningar och formspråk förankrade i en klassiskt europeisk tradition som ger boken en vacker, poetisk ton.

Illegal aktivitet

2006-06-04T17:27:00.000+03:00

Nu är det andra bullar minsann, först tar lagens långa arm hand om Piratbyråns servrar, och nu lite gammaldags, hederlig kommunistpropaganda.

Oliver Kahn-bron

2006-06-04T17:21:00.000+03:00

Om du har vägarna förbi Berlins flygplats kan du få stifta bekantskap med Tysklands andremålvakt. Adidas hade nog inte räknat med att han skulle petas innan de printade ut honom i storlek A 0.004

Uppladdning

2006-06-04T17:11:00.000+03:00

I VM-tider flödar inte bara ölen, även kulturen är på fötter. Jag rekommenderar varmt Jesper Högströms bok, VM-boken som uppladdning inför sommarens äventyr. Välskriven, intressant och rolig.

Black Hole

2006-05-31T15:36:00.000+03:00

Charles Burns serie Black Hole samlades förra året till en samlingsutgåva efter tio års sporadisk utgivning i seriehäften. Det är avgjort en egendomlig serie, den följer några ungdomar i Seattle under 70-talet. En sexuellt överförd sjukdom sprider sig sakta genom samhället. Dess offer utvecklar olika fysiska abnormiteter, som grabben med en extra mun vid halsroten, som sjunger när han sover. Eller tjejen med svans. Samtidigt är inte sjukdomen seriens fokus, den finns med lite på sidan om och dyker upp emellanåt. Kärnan i berättelsen är de eviga frågorna: kärlek, svek och relationer.

Jag är inte säker på att jag fattar vad genialitet är. Men för att citera Potter Stewart, domare i USA:s högsta domstol som yttrade följande mening i den rättegång som 1964 upphävde förbudet mot pornografisk film: "I shall not today attempt further to define the kinds of material … but I know it when I see it."

Det är skruvat, märkligt, förvirrande, lysande och fullkomligt unikt. Jag gissar att den är bättre vid andra eller tredje omläsningen.

Tonårsångest 2

2006-05-29T16:30:00.000+03:00

Ibland kan föräldrars förväntningar och förhoppningar på sina barn slå fel. Krav kan bli betungade och förlamande. Loren Foster i Kikuo Johnsons serieroman Night Fisher känner sin fars, tandläkaren, krav tynga ner sina växande axlar. Han befinner sig i perioden mellan ungdom och vuxenhet, där gamla vänner börjar gå skilda vägar och där man ibland gör saker som kan kallas ungdomligt oförstånd.

Night Fisher är en vackert illustrerad och känsligt berättad historia om tiden när man är ung.

Best of both worlds

2006-05-27T15:43:00.000+03:00

Inte fan kunde jag hålla mig från att beställa den här cykeltröjan. Nu blir långpassen på hojen i alla fall snygga.

Bläckfisken och valen

2006-05-27T10:28:00.000+03:00

The Squid and The Whale handlar om familjen Berkman, en familj i upplösning. Jeff Daniels är lysande i rollen som författaren som inte blir publicerad längre, en besserwisser besatt av att vinna, till och med när det gäller tennis med familjen. Han har mycket svårt att hantera sin frus växande litterära framgångar och beter sig mest som ett förnärmat barn. Laura Linney är modern som brottas med inre kval, samtidigt som hennes karriär tar fart. Tyvärr är hennes roll nedtonad till förmån för de manliga, lite som världen i stort med andra ord.

Historien cirkulerar mest kring Walt och Frank, pojkarna i familjen som försöker hitta ett förhållningssätt gentemot sina märkliga föräldrar. Walt, den äldre brodern, upprepar bara sin fars åsikter för att visa sitt intellekt - han försöker förtvivlat hitta en egen identitet samtidigt som tonåren rasar inombords.

Frank som spelas av Kevin Klines son, Owen gör många modiga och mycket övertygande scener. Han reagerar på familjens problem genom ett klassiskt uppror som tar sig något mindre klassiska uttryck.

Han vann, tillsammans med Jessie Eisenberg som spelar Walt pris som bästa unga skådespelare på BFCA. Jeff Daniels och Laura Lynney vann därtill varsin Golden Globe för sina roller.

TSATW vann, mycket välförtjänt, Oscar för bästa manus, om någon minns det. Noah Baumbach som skrivit och regisserat är kanske mest känd för att han skrivit manus till The Life Aquatic with Steve Zissou. I The Squid har han lånat detaljer från sin egen uppväxt i Brooklyn på 80-talet. Resultatet har blivit den bästa film jag sett i år, efter Brokeback Mountain. Svensk biopremiär 16 juni, börja köa redan nu.

Tonårsångest

2006-05-26T11:26:00.000+03:00

Macon är en ung serietecknare som jobbar på Sparhallen, eller en amerikansk motsvarighet i alla fall. Hans chef är en idiot. Han hatar sitt jobb. Han hamnar ofta i trubbel och han får alltid stryk.

Han träffar ung punktjej, Madison, på en zombiefilminspelning. Hon är tuff, jättetuff. Han blir kär.

De sticker från allt. De gör uppror mot vuxensamhället. De går till attack.

Två vanliga tonåringar helt enkelt.

Belle & Sebastian

2006-05-26T11:13:00.000+03:00

Jag gillar serier och jag gillar Belle & Sebastian. Därför blev jag glatt överraskad när jag märkte att det kommit ut en serie som handlar om Belle & Sebastian. Handlar och handlar, det är en antologi där olika illustratörer och serieskapare tolkar en rad låtar av det fantastiska skotska popbandet.

Put The Book Back On The Shelf: A Belle And Sebastian Anthology finns ute nu. Förmodligen inte i en affär nära dig, om du inte bor på Söder. Då är det bara att knalla ner till Badlands på Skånegatan 70 och plocka upp ett exempar, eller beställa det från deras hemsida.

Framtiden

2006-05-25T09:57:00.000+03:00

Hur kan framtidens medialandskap se ut? Läs DN idag. Här är den omskrivna flashfilmen EPIC 2014. Snygg och tankeväckande.

Demokratiska folkrepubliken Korea

2006-05-24T10:52:00.000+03:00

Nordkorea är ju inget charterland direkt. Därför är franskkanadensaren Guy Delisles seriereportage om sitt nordkoreabesök, Pyongyang : A Journey in North Korea, väldigt intressant läsning.

Nordkorea har uppenbarligen börjat lätta något på sin isolation. Delisle hamnar där på ett två månaders arbetsvisum som arbetsledare åt ett franskt produktionsbolag som anlitat nordkoreanska animatörer för att teckna en teveserie för barn.

Delisle är ingen reportagets mästare som Joe Sacco, men han visar med små medel hur fullständigt absurd tillvaron ter sig i den sista staliniststaten. Hans rörelsefrihet är naturligtvis ytterst begränsad, han har ständigt sällskap av en guide och en tolk. Efter hand prövar han på lite mysprotester, som att kasta pappersflyg från sitt hotellrum, och låna ut sitt exemplar av 1984 till sin tolk. Han får dock tillbaks den relativt snabbt, oläst.

En mycket läsvärd reseskildring i serieform.

Bokporr

2006-05-23T14:28:00.000+03:00

Jag kan erkänna det direkt, jag är bokfetischist. Att äga böcker ger mig djup tillfredställelse, lika mycket som att läsa dem. För något år sedan annonserade Taschen att de inom kort skulle släppa böckernas bok, den otroliga skapelsen GOAT, boken om Muhammad Ali. Den vägde in på nätta 34 kilo, 800 sidor tjock. En skulptur, ett konstverk likväl som bok. Men den kostade också 3 000 dollar. Då överlade jag på allvar med mig själv om jag skulle gå till banken för att kunna finansiera ett köp, men förnuftigt nog lade jag ner projektet.

Nätt och jämt hade abstinensen lagt sig från den boken när jag igår läser att förlaget Gloria Books ska ge ut en nästan lika imponerande pjäs: Pelé

Den kommer i två upplagor: "Samba", 2.500 exemplar, samtliga signerade av Pelé, och "Carnival" som trycks med annat omslag i upplaga om 150 böcker, men då ingår ett fotografi med VM-truppen från 1970 signerat av samtliga nu levande spelare. Den förra går för billiga 22 000 kronor, den senare lossnar för modesta 55 papp. Det är läge att sälja bilen, eller ett besök på banken införd balaklava.

Exit

2006-05-19T14:59:00.000+03:00

I söndags visades det sista avsnittet av Vita Huset, förmodligen den bästa teveserie som producerats. Det känns som som den funnits hur länge som helst, men det var faktiskt 1999 som den dök upp i våra vardagsrum. Jag var fast från dag ett.

Den sjunde och sista säsongen anses allmänt ha haft samma fornstora kvalité som de fyra första säsongerna då skaparen Aaron Sorkin skrev serien. Den gamle räven Alan Alda har haft en tung biroll som den republikanske senatorn Arnold Vinick. Han har varit lysande i rollen som presidentkandidat, finns det någon rättvisa här i världen vinner han en Emmy för bästa biroll i en dramaserie. Den sjätte juli får vi veta om han är nominerad.

Till hösten gäller det att hålla ögonen öppna för Sorkins nya serie "Studio 60"med Matthew "Chandler Bing " Perry och Bradley "Josh Lyman" Withford i huvudrollerna som manusskribenter för en komedishow liknande Saturday Night Live. Kan bli hur bra som helst.

Ny bekantskap

2006-05-19T13:38:00.000+03:00

Jag har snart läst de tre första delarna av Brian K Vaugh och Pia Guerras uppmärksammade och kritikerrosade serie Y: The Last Man. Hittills har sju delar getts ut i samlingsutgåvor av planerade tio. Den handlar om Yorick Brown som efter en viruskatastrof finner sig vara den enda överlevande mannen kvar på Jorden. Han och tre miljarder kvinnor. Vi får följa hans väg över den amerikanska kontinenten tillsammans med Agent 355 och andra kvinnor som kommer i deras väg. Han är en jagad man, ety Amazonerna har bestämt sig för att utrota det sista exemplaret av gubbslemmet.

Det är en fängslande historia, Vaughn visar hur mansdominerat vårt samhälle är och hur vissa infrastrukturella funktioner slås ut för att kvinnor varit utestängda från dem. Men också hur driftiga kvinnor tar tag i saken och försöker ställa saker och ting till rätta. Det blir också tydligt att våld och makthunger kan vara en allmänmänsklig drift.

Nu måste jag beställa de återstående delarna snabbt som ögat.

Marjane Satrapi

2006-05-19T10:40:00.000+03:00

Fans av Marjane Satrapis serier, som den fantastiska Peresepolis får ge sig till tåls några månader till. Den tredje oktober släpps Chicken with Plums, den fjärde delen i hennes, numera mångfaldigt prisbelönta, familjehistoria. Talar du spanska har du tur, den spanska utgåvan släpps redan 25 juni med ett snyggt lila omslag. När Ordfront tänker ge ut den svenska utgåvan vete gudarna.

Manligt våld

2006-05-19T00:30:00.000+03:00

Häromdagen fick jag hem ett bokpaket från amazon.com. En serieroman som jag beställde lite på pin kiv var Dragonslippers av pseudomymen Rosaling B Penfold. Det visade sig vara en mycket stark berättelse om hur det är att leva i ett destruktivt förhållande. Den är tecknad med en ganska naiv stil, men allvaret kändes inte mindre påtagligt för det. En skakande berättelse som rekommenderas varmt.

Intro

2006-05-19T00:21:00.000+03:00

Någon gång måste man börja. Jag börjar nu.