Megan Kelso II

Jag skrev om Megan Kelso två inlägg längre ner på sidan. Nu har jag fått hem hennes senaste samling The Squirrel Mother i postlådan. Det är åtta år mellan de två samlingarna, och det har hänt en hel del. Framförallt har illustrationerna blivit mycket bättre, hon tecknar med en renare, minimalare och snyggare stil nuförtiden. Jag är också nöjd med att hon skippat sina fantasyhistorier.

Nackdelen med att skriva serienoveller, eller vanliga noveller för den delen, är att det finns ett mycket begränsat utrymme att fördjupa sina karaktärer. Det är lätt hänt att resultatet blir fragmentariskt och hängande i luften. Megan Kelso lider som tur är inte av det problemet. Hennes ibland väldigt ordfattiga historier hinner introduceras, utvecklas och avslutas inom loppet av några sidor.

Det är mycket habilt gjort, men det bränner sällan till. Som läsare sitter man och nickar för sig själv och tänker att det är bra det här. Men man hoppas också på att det ska bli lite bättre, men den förhoppningen infrias inte tyvärr.

Ytligt sett är boken vacker, tjockt papper, snyggt tryck och fenomenala illustrationer, men innehållet, texten, berättelserna motsvarar inte riktigt ytan. Hade jag haft ett betygsystem från ett till fem hade jag gett den en trea. Men det har jag inte, därför får jag nöja med att säga att en köpare blir inte besviken men heller inte speciellt mycket klokare.

Megan Kelso
The Squirrel Mother
Fantagraphics, 2006
136 sidor