Jason - I Killed Adolf Hitler

Norske serietecknare och illustratören Jason, eller John Arne Sæterøy som han egentligen heter, är tillbaks med en ny kort serieroman, eller möjligen en längre serienovell. Jason hör till Norges mest framgångsrika serietecknare och är översatt till ett tiotal språk.

Boken jag har läst är seattlebaserade Fantagrapichs engelska utgåva. De har gett ut de flesta av Jasons böcker. Hans förra bok The Left Bank Gang vann för övrigt ett Eisnerpris som bästa utländska bok.

I Killed Adolf Hitler är en otrolig berättelse om en yrkesmördare som får i uppdrag av en vetenskapsman att resa tillbaks med en tidsmaskin för att döda Hitler. Han antar uppdraget, men någonting går snett och Hitler reser tillbaks till nutiden och lämnar vår protagonist kvar i 30-talets Tyskland. Eftersom det tar 50 år att ladda upp tidsmaskinen är han fast. Vad göra?

Hela berättelsen är en sinnrik konstruktion om tid, åldrande och kärlek. Hur länge kan man vänta på sin älskade? Vad händer om han, som i det här fallet, dyker upp som en gammal man?

Jason har på 48 sidor, med sparsmakad dialog, lyckats skapa en ytterst läsvärd historia som man kan bära med sig länge efter att ha läst den.

Fantagraphics 2007

48 sidor

Adrian Tomine - Shortcomings

Adrian Tomine har inte gett ut en serieroman på fem år, inte sedan novellsamlingen Summer Blonde 2002. Detta har skapat en viss hausse kring Shortcomings, den har dock tidigare publicerats i hans pågående serietidning Optic Nerve. Shortcomings är alltså Optic Nerve nummer nio till elva samlade innanför hårda pärmar. Med sina 104 sidor är det hans hittills längsta berättelse.

Historien är ett strindbergskt kammarspel med Ben Tanaka i huvudrollen. Han jobbar som biografchef på ett studentområde, han lever i ett ansträngt förhållande med sin flickvän Miko som har större ambitoner med sitt liv än att förestå en biograf.

De grälar ständigt. Ett återkommande ämne är rasism. Miko menar att Ben egentligen bara lustar efter vita kvinnor och att amerikanskor med asiatiskt ursprung är ointressanta för honom. Han reagerar med stor dramatik, kanske för att det är en öm punkt hos honom. Han har en fetish för vita tjejer som han inte vill kännas vid.

Den enda person Ben umgås med förutom sin flickvän är hans tjejkompis Alice, hon är ett bollplank mot vilket Ben slår hårda bredsidor i försök att bli av med sin frustration. Det är inte konstigt att han bara har en vän. Han är inte speciellt sympatisk, som läsare blir man mer förbannad på honom än tar honom till sitt hjärta.

Det är en mycket bra bok. Historien känns äkta, karaktärerna känns äkta, situationen känns äkta. Det är vardagsrealism av bästa klass.

Med sin kombination av bild och text fungerar serier på många sätt mer på samma plan som teveserier och film snarare än böcker. Läs Shortcomings, den bästa film eller teveserie du kommer att läsa i vinter.

Drawn and Quarterly 2007

104 sidor

Joe Matt - Spent

Spent är den fjärde och senaste samligen i Joe Matts pågående utgivning av den självbiografiska tidningen Peepshow.

För dem som inte känner till Joe Matt kan han bäst beskrivas som fullständigt hänsynslös. Han skonar ingen i sina serier, allra minst sig själv. Han tar med allt, till exempel hur han fantiserar om andra tjejer fast han har ett stadigt förhållande. Han skriver om hur han grälar med sin tjej och hur deras förhållande sviktar.

Hans flickvän läser serierna och blir förbannad för att hon blir uthängd och förudmjukad. Men Joe Matt rycker på axlarna och tar med hennes reaktion i nästa nummer.

Självbiografiska serier är inget nytt, men Joe Matt har tagit dem till en ny nivå. Ibland är det otroligt pinsamt och man förstår inte hur han kan vara så uppriktig och utlämnande. Han skriver utan pardon om sin snålhet, sitt ständiga jagande efter tjejer, sitt porrberoende och sitt dåliga självförtroende. Samtidigt blir det också väldigt mänskligt och nära och ytterst läsvärt.

I Spent, som i de andra samlingarna, finns långa samtal på kaféer med de närmsta vännerna Seth och Chester Brown, två serieskapare som kanske är mer kända och mer framgångsrika än Joe Matt själv. Vi får också följa hans vedermödor att med två videoapparater kopiera ihop den perfekta porrsamlingen.

Spent är tecknad i en väldigt snygg stil, med rena linjer. Själva utgåvan är precis som många av Drawn and Quarterlys böcker otroligt välgjord med bra tryck, fint papper och tjock omslagskartong.

Det är för övrigt i serievärlden bland förlag som Fantagraphics och Drawn and Quarterly som de snyggaste och mest påkostade böckerna ges ut. De är små förlag som inte bryr sig om vinstmaximering utan låter estetik och kvalité avgöra.

Spent
Joe Matt
Drawn and Quarterly 2007
120 sidor

Rutu Modan - Exit Wounds

Exit Wounds är den prisbelönta israeliska illustratören och barnboksförfattaren Rutu Modans första serieroman. Hon har tidigare publicerat serier med sitt seriekollektiv Actus Tragicus både i Israel, Frankrike och USA. Hon har också tillfälligt haft en serieblogg på The New York Times.

Exit Wounds handlar om Koby Franco, en ung taxichaufför i Tel Aviv utan större mål här i livet. En dag ringer en soldat, en kvinna som hävdar att hans pappa har fallit offer för en självmordsbombare. Tillsammans med soldaten, Nuni, en ung överklasstjej beger han sig på jakt efter sin försvunne far. Först motvilligt, eftersom han har ett kluvet förhållande till fadern, men senare med en tilltagande frenesi.

Det visar sig också att Nuni haft ett förhållande med Kobys pappa, en man mycket äldre än henne själv. Till en början är Koby skeptisk och avvaktande till Nuni, men under resans gång väcks motstridiga känslor till liv.

Exit Wounds är en väldigt snyggt illustrerad berättelse om det moderna Israel. Det jag gillar bäst är att även om historien börjar med ett självmordsattentat så stannar våldet i bakgrunden. Rutu Modan visar att det finns ett någorlunda vanligt liv, med vanliga problem också i Israel. Det finns en verklighet bakom alla tidningsrubriker, som inte bara är hat, kravaller och våld.

Tyvärr är historien lite tunn, man får till exempel inte reda på hur det kommer sig att Ninu, en rik överklasstjej, inleder ett förhållande med en 30 år äldre man, en fattig arbetare.

Det är överhuvudtaget ganska ytliga personteckningar. Nuni, som är kanske historiens intressantaste karaktär, förblir en sidofigur man inte lär känna annat än på ytan. Det hade varit en bättre bok om hon fått vara huvudperson.

Trots det är Exit Wounds en läsvärd bok om ett vanligt liv i en ovanlig region.

Exit Wounds
Rutu Modan
Drawn & Quarterly 2007
168 sidor

True Porn vol. 1 och vol.2

True Porn är en antologiserie om självupplevd sex. Böckerna, som hittills kommit ut i två volymer, innehåller verkliga eskapader från över 80 serieskapare. Titeln är dock lite missvisande, den kan snarare läsas som "Sanna sexupplevelser" än "Sann porr".

Porren lyser nämligen med sin frånvaro, istället får vi läsa om fumliga debuter, kyssar som aldrig ledde till någonting, tillfälliga möten och slentriansex. Men visst, däremellan slinker en och annan bögorgie in, det ska erkännas.

Tecknarna är förbluffande öppenhjärtiga. Tillkortakommanden och pinsamma händelser beskrivs med hänsynslös uppriktighet. Ibland blir det inget sex, till exempel i Manning Leonard Krulls osannolika bidrag "Menage á Duh - Three threesomes that never happened (because I'm an idiot)." Titeln säger det mesta om denna olycksaliga figur som troligen ännu förbannar sin flathet.

De allra flesta tecknarna är okända för mig, men några kända namn kan man hitta, till exempel Ivan Brunetti och Jeffrey Brown. Det finns en klart manlig övervikt, ungefär en femtedel är kvinnor.

Bidragen varierar i kvalitet, men det mesta är bra och intressant. Klart läsvärt.

True Porn vol 1
Kelli Nelson & Robyn Chapman ed.
Alternative Comics, 2003
224 sidor

True Porn vol 2
Kelli Nelson & Robyn Chapman ed.
Alternative Comics, 2005
248 sidor

Mariehamns litteraturdagar

Jag hade den stora äran att få leda ett samtal mellan Nina Hemmingsson och Fabian Göranson på Mariehamns litteraturdagar i helgen. Det gick bra på det stora hela, även om det var några frågor som jag borde ställt som inte kom med. Nina och Fabian var supertrevliga och lättpratade och publikreaktionerna var mycket positiva.

Pressen var på plats. Här är de artiklar jag hittat inför och under besöket. Intervju med Fabian Göranson i Ålandstidningen.

Intervju med Nina Hemmingsson i Hufvudstadsbladet.


Foto: Stefan Lindén

Kevin Huizenga - Curses

Curses är Kevin Huizengas första fristående samling berättelser om Glenn Ganges. De har tidigare publicerats i olika antalogier utgivna både av Fantagraphics och Drawn & Quarterly. Det är en samling filosofiska stycken där huvudpersonen sällan är Glenn Ganges, han fungerar snarare som en kuliss mot vilken historierna vilar.

Det är en brokig samling historier. Det finns inte mycket till handling, det är mer ett begrundande av vanligt förortsliv med vissa oväntade inslag. Vissa är vardagliga, till exempel "28th Street" som är en adaption från en italiensk folksaga om svårigheterna att skaffa barn. Där finns en historia om en teologisk skribent och nöjesgolfare som skriver en lång artikel om helvetet samtidigt som han funderar på hur han ska få Glenn Ganges att börja gå i kyrkan igen. Ganges är överhuvudtaget en rätt slätstruken person, lite lik Tintin i sin nollställda personlighet.

Huizenga använder sig av en ren, sparsmakad stil av den franskbelgiska skolan, den funkar speciellt bra i bokens senare delar som är i färg.

Jag tycker det är en ganska ojämn samling, vissa delar hade mått bäst av att strykas. Men de historier som är bra är å andra sidan väldigt läsvärda. På det hela taget är Curses en bra bok. Här är en länk till hans blogg.

En annan sak: jag har haft långa uppehåll och inte uppdaterat på länge. Det har tyvärr sin grund i lite bristande motivation från min sida. Intressen går ofta lite upp och ner, och för tillfället har fotografi tagit överhanden framför serierna. Det gör att jag troligen inte kommer att skriva så ofta här på ett tag. Jag hoppas att mina få, men tappra läsare hänger kvar. Det bästa är kanske att prenumerera på bloggen via en rss-läsare. Då slipper ni själva gå in här och kolla efter uppdateringar. Jag kommer nog igen vad det lider.

Curses
Kevin Huizenga
Drawn & Quarterly 2006
144 sidor

Gabrielle Bell - Lucky

Gabrielle Bells nya bok Lucky är en samlingsvolym av de tre separata utgåvorna Lucky #1, #2 och #3. Lucky är en till i den långa rad av självbiografiska serier som getts ut de senaste åren.

Hon berättar om en väldigt odramatisk vardag i Brooklyn, New York. Som de flesta new yorkers har hon problem med att hitta en vettig bostad till ett vettigt pris. En stor del av den första delen upptas av hennes och pojkvännens Toms äventyr med andrahandskontrakt, hyresvärdar och märkliga rumskompisar.

Brooklyn måste för övrigt vara världens mest serietecknartäta stadsdel, alla som har nåt att komma med bor där. Jennifer Camper, Adrian Tomine, Will Eisner, Jessica Abel, Matt Madden, och Brian Wood för att nämna några.

Nåväl, med enkla, rena linjer tecknar Bell sin dagbok, det händer inte mycket, hennes kille får en lägenhet, hon går på fest. Hon glömmer en hel månads arbete på en flygplats och blir tvungen att teckna om allting. Det lunkar på och det är mycket läsvärt.

Lucky
Gabrille Bell
Drawn and Quarterly 2006
112 sidor