Titeln säger det mesta. Brian Fies serie om hur hans mamma drabbas av lungcancer lämnar ingen oberörd. Han började publicera serien anonymt på sin hemsida som ett sorts terapiarbete medan han, hans mamma och systrar ännu levde med sjukdomen. Den blev uppmärksammad, prisbelönt och har nu släppts som bok.

Jag som är militant antirökare ville genast beställa en hel klassuppsättning att trycka i händerna på mina rökande elever. De skulle må bra av att läsa den här boken.

Det har skrivits många självbiografiska böcker av personer som drabbats av cancer. Mig veterligen är Mom's Cancer, tillsammans med Harvey Pekars Our Cancer Year, en av de få som gjorts inom seriemediet.

Det är en mycket bra bok, Fies är väldigt öppenhjärtlig med de slitningar och problem som uppstår under hans mammas svåra och plågsamma behandling.

Förutom att skriva om familjens vedermödor finns det också en rad pedagogiska teckningar där Brian Fies berättar om hur cancerceller fungerar, vad en behandlig består av, vilka läkare som är inblandade. Det gör att man som läsare verkligen förstår vad det är som händer med en människa som drabbats av lungcancer.

Min morfar dog i lungcancer för över 20 år sedan, en bok som Mom's Cancer hade hjälpt mig förstå då och hjälper mig förstå nu.

Rättelse, det finns fler serieböcker som behandlar cancer. Igår, 26 september, släpptes Cancer Vixen: A True Story av Marisa Acocella Marchetto, en seriertecknande manhattanfashionista som själv drabbas av bröstcancer. Den kommer jag att beställa så snart mitt visakort svalnat lite.

Brian Fies
Mom's Cancer
Abrams Image
128 sidor

En flatas dagbok

Sarah Westermark har med sin seriebok Saffo - en flatas dagbok förmodligen skapat Sveriges första komma-ut-serie. En Fucking Åmål i serieform. Mycket läsvärd.

Förlagets beskrivning:

Saffo: Året var 1994. Saffo var 18 år.

En förvirrande tid på många sätt, men en sak var säker: hon var hetero. Nog var hon det, allt. Visst ryckte hon till varje gång hon hörde ordet "lesbisk" och visst hade hon läst boken "Stekta gröna tomater" bara för att någon hade nämnt att filmen hade lesbiska undertoner och visst gick k.d. langs album "Ingenue" på repeat i cd-spelaren, men det hade inget med hennes sexualitet att göra. Nixan pixan. Killar, det var hennes grej. Och det var därför hon skickat in en annons till en tidning för att få brevvänner...
Saffo är en roman i serieform om Saffos utveckling från förnekelse till lycka. Första delen heter Tonårsångest, andra delen Tonårskärlek.

Det är en tragikomisk berättelse med mycket värme och humor. En serieroman om relationer, kärlek, tonårsgrubblerier och vita lögner. Det är skildringen av vad väldigt många homo- och bisexuella gått igenom: förträngning, förnekelse, fixering, insikt, eufori, vardag den så kallade komma ut-processen.

Sarah Westermark har fångat detta på ett charmigt och träffsäkert sätt.
Målgrupp: Alla som gillar flator och alla som gillar nya svenska coola serier. Särskilt bra för ungdomar och för människor som arbetar med unga. Saffo är en sån bok som man önskade fanns på skolbiblioteket när man själv var ung och olyckligt kär.

Författare: Sarah Westermark har drivit webbsajten saffo.se i många år. Saffo är hennes debut.

Sarah Westermark
Saffo - en flatas dagbok
Normal förlag, 2006
116 sidor

Tricked

Alex Robinsons senaste bok Tricked bär många likheter med hans förra Box Office Poison (BOP) som jag skrev om för ett tag sen. Karaktärerna ser ut som kusiner till huvudpersonerna i BOP. Uppenbarligen har Robinson en stil som gör att han har svårt att variera utseendet på tecknade personer. Alternativt gör han det med flit för att visa att Tricked och BOP rör sig i samma universum och samma miljöer. Liksom BOP är det en riktig tegelsten på 320 sidor.

Hans berättande känns också igen, relationsrealism kan det kanske kallas. Men där personerna i BOP ingick i samma historia består Tricked av en rad parallella historier som till slut möts i det sista kapitlet.

Vi får följa en avdankad rockstjärna, hans assistent, en dotter som letar efter en frånvarande pappa, en servitris som har svårt att bestämma sig, en man som lever ett förljuget dubbelliv och en man vars maniska beteende sakta övergår i schizofreni och galenskap.

Alex Robinson visar igen att han är kapabel att hålla i långa historier utan att de tappar fart eller fokus. Det känns äkta och nära, man kan identifiera sig med personerna. Det går egentligen inte att begära mer av en bok än det. Däremot har Tricked också ett dassigt omslag, jag fattar inte hur förlaget eller Robinson tänker. Han hade helt säkert sålt bättre med ett annat. Nåja, det är inte mitt problem.

Alex Robinson
Tricked
Top Shelf Productions, 2005
320 sidor

Loka Kanarp

På mitt jobb ser jag varje dag unga människor som försöker hitta en identitet.

De prövar sig fram på de sätt unga människor alltid har gjort, de revolterar, de krökar, tjuvröker, de umgås, de förlorar vänner, de hittar nya, de visar upp sig för varandra, de blir ihop, de gör slut, de vill märkas, de vill helst av allt försvinna i mängden, de gör misstag och de har medgång.

Jag tycker Loka Kanarps seriesamling Till mina vänner och ovänner skulle delas ut till alla elever i gymnasieskolan. De skulle ha lätt att identifiera sig med de unga människor som befolkar hennes serier. De flesta novellerna handlar om en ung tjej i olika skepnader och situationer. Det finns hopp och förtvivlan. Ljus och mörker.

De allra flesta skulle känna igen sig i de historier Loka Kanarp berättar. Unga människor bär alla på ungefär samma problem och frågor. Vem ska jag bli? Vem ska jag få? De skulle kanske inte hitta några svar i den här boken, men de skulle få nåt att tänka på. Rekommenderas varmt.

Loka Kanarp
Till mina vänner och ovänner
Kartago förlag, 2006
100 sidor

Box Office Poison

Bo Widerberg sade ofta om sina filmer att man får vara nöjd om man lyckas skapa ett stycke liv. Det är inte lätt att skapa ett stycke liv, inte lätt alls.

Alex Robinson kan vara en nöjd man, han har nämligen med sin serie Box Office Poison skapat liv, ett stycke tillvaro för några människor i New York. Det känns äkta och levande med historier som fördjupas, karaktärer som utvecklas. Det handlar om en grupp unga människor som försöker slå sig fram som serietecknare, författare och journalister. De inleder och avslutar relationer, de har hemligheter, laster, förtjänster och brister. Allmänmänskliga kvalitéer allihop. Den enda invändning jag kan komma på är egentligen att omslaget är ganska fult.

En av orsakerna till att det inte blir en ytlig historia är förstås formatet. Alex Robinson tar ut svängarna och snålar inte på bläcket. BOP väger nämligen in på saftiga 608 sidor, en riktig biff till bok. Han har utrymme att låta sina karaktärer gro, blomma och vissna, och han utnyttjar det väl. Det är helt klart en av mest läsvärda serieromaner jag lagt vantarna på.

Nu står hans senaste bok Tricked och hoppar i hyllan, och någonstans mellan USA och posten i Mariehamn befinner sig BOP! More Box Office Poison. Hösten är säkrad.

Alex Robinson
Box Office
Poison Top Shelf Productions, 2001
608 sidor

Megan Kelso II

Jag skrev om Megan Kelso två inlägg längre ner på sidan. Nu har jag fått hem hennes senaste samling The Squirrel Mother i postlådan. Det är åtta år mellan de två samlingarna, och det har hänt en hel del. Framförallt har illustrationerna blivit mycket bättre, hon tecknar med en renare, minimalare och snyggare stil nuförtiden. Jag är också nöjd med att hon skippat sina fantasyhistorier.

Nackdelen med att skriva serienoveller, eller vanliga noveller för den delen, är att det finns ett mycket begränsat utrymme att fördjupa sina karaktärer. Det är lätt hänt att resultatet blir fragmentariskt och hängande i luften. Megan Kelso lider som tur är inte av det problemet. Hennes ibland väldigt ordfattiga historier hinner introduceras, utvecklas och avslutas inom loppet av några sidor.

Det är mycket habilt gjort, men det bränner sällan till. Som läsare sitter man och nickar för sig själv och tänker att det är bra det här. Men man hoppas också på att det ska bli lite bättre, men den förhoppningen infrias inte tyvärr.

Ytligt sett är boken vacker, tjockt papper, snyggt tryck och fenomenala illustrationer, men innehållet, texten, berättelserna motsvarar inte riktigt ytan. Hade jag haft ett betygsystem från ett till fem hade jag gett den en trea. Men det har jag inte, därför får jag nöja med att säga att en köpare blir inte besviken men heller inte speciellt mycket klokare.

Megan Kelso
The Squirrel Mother
Fantagraphics, 2006
136 sidor

Nina Hemmingsson

Nina Hemmingssons första egna bok Jag är din flickvän nu är en samling enrutare och kortare serier över två, tre sidor. Många har publicerats på Aftonbladets kultursida och i Galago.

Det är en mycket bra, rent av lysande samling neuroser och samtidskommentarer. Här finns svart humor och brutala sanningar ofta med hjärtat i halsgropen. Det finns ett feministiskt anslag, en fullständig uppriktigthet och ett totalt gehör för de personer som inte har en riktig plats i tillvaron.

En av höjdpunkterna är den längsta serien om tre tonårstjejers kärlek till Kiss-gitarristen Vinnie Vincent, en klockren skildring av den idoldyrkan bara en tonåring kan känna.

Jag hoppas verkligen boken hittar en mycket stor publik.

Nina Hemmingsson
Jag är din flickvän nu
Kartago förlag, 2006
126 sidor

Megan Kelso

Megan Kelso skriver på sin hemsida att hon tänker teckna serier tills hon är en gammal, gammal dam. Det är ett bra löfte. Jag är av den övertygelsen att en författare, liksom en marathonlöpare blir bättre genom att träna hela tiden.

Efter att ha läst Megan Kelsos första seriesamling Queen of The Black Black som kom redan 1998 skulle jag vilja säga att då var hon ännu inte fulltränad. Historierna innehåller skavanker och ger ett ganska spretigt intryck. Det är också en brokig samling om ämnen som cykelbud, könssjukdomar, oönskade graviditeter och klassåterträffar.

Sämst är hennes fantasyförsök. De haltar betänkligt och efter ett tag vill jag bara bläddra förbi dem till nästa novell.

Bäst är hon i sina realistiska alster, som just mannen som ska på klassträff efter en massa år och är orolig inför mötet med sin stora ungdomskärlek. Det känns äkta och levande.

Jag väntar på att få hem hennes senaste bok The Squirrel Mother som släpptes i juli i år. Det ska bli väldigt intressant att se vad som hänt på de här åtta åren. Jag återkommer senare om den boken.

Megan Kelso
Queen of The Black Black
Highwater books, 1998
160 sidor

Det urbana Brasilien

Gabriel Bá och Fabio Moon är trots sina namn tvillingbröder, en inte allför vanlig konstellation i serievärlden. De skriver och tecknar sina historier tillsammans och separat om vartannat. Nu har deras första, egna samling kommit ut på engelska: "De: tales - stories from urban Brazil".

Boken innehåller separata historier om livet i Sao Paolo. De kretsar kring krogliv, tillfälliga kärleksförbindelser och relationsdramer. I sann sydamerikansk anda har de också kryddat vissa delar med lite magisk realism.

Tyvärr tycker jag inte det håller hela vägen. De är klart bättre tecknare än historieberättare. Det är trots allt så att en bok kan vara hur bra tecknad som helst, men håller inte texten är det kört. Bá och Moon är ännu lite för ojämna. När de lyckas bäst är det också med en självbiografisk historia om ett aggressivt ungdomsgäng i en tunnelbanevagn i Paris. Då bränner det till och det blir en levande och engagerande berättelse. Tråkigt nog händer det lite för sällan.

Gabriel Bá & Fabio Moon
De: Tales
Dark Horse, 2006
112 sidor