Jason - I Killed Adolf Hitler

Norske serietecknare och illustratören Jason, eller John Arne Sæterøy som han egentligen heter, är tillbaks med en ny kort serieroman, eller möjligen en längre serienovell. Jason hör till Norges mest framgångsrika serietecknare och är översatt till ett tiotal språk.

Boken jag har läst är seattlebaserade Fantagrapichs engelska utgåva. De har gett ut de flesta av Jasons böcker. Hans förra bok The Left Bank Gang vann för övrigt ett Eisnerpris som bästa utländska bok.

I Killed Adolf Hitler är en otrolig berättelse om en yrkesmördare som får i uppdrag av en vetenskapsman att resa tillbaks med en tidsmaskin för att döda Hitler. Han antar uppdraget, men någonting går snett och Hitler reser tillbaks till nutiden och lämnar vår protagonist kvar i 30-talets Tyskland. Eftersom det tar 50 år att ladda upp tidsmaskinen är han fast. Vad göra?

Hela berättelsen är en sinnrik konstruktion om tid, åldrande och kärlek. Hur länge kan man vänta på sin älskade? Vad händer om han, som i det här fallet, dyker upp som en gammal man?

Jason har på 48 sidor, med sparsmakad dialog, lyckats skapa en ytterst läsvärd historia som man kan bära med sig länge efter att ha läst den.

Fantagraphics 2007

48 sidor

Adrian Tomine - Shortcomings

Adrian Tomine har inte gett ut en serieroman på fem år, inte sedan novellsamlingen Summer Blonde 2002. Detta har skapat en viss hausse kring Shortcomings, den har dock tidigare publicerats i hans pågående serietidning Optic Nerve. Shortcomings är alltså Optic Nerve nummer nio till elva samlade innanför hårda pärmar. Med sina 104 sidor är det hans hittills längsta berättelse.

Historien är ett strindbergskt kammarspel med Ben Tanaka i huvudrollen. Han jobbar som biografchef på ett studentområde, han lever i ett ansträngt förhållande med sin flickvän Miko som har större ambitoner med sitt liv än att förestå en biograf.

De grälar ständigt. Ett återkommande ämne är rasism. Miko menar att Ben egentligen bara lustar efter vita kvinnor och att amerikanskor med asiatiskt ursprung är ointressanta för honom. Han reagerar med stor dramatik, kanske för att det är en öm punkt hos honom. Han har en fetish för vita tjejer som han inte vill kännas vid.

Den enda person Ben umgås med förutom sin flickvän är hans tjejkompis Alice, hon är ett bollplank mot vilket Ben slår hårda bredsidor i försök att bli av med sin frustration. Det är inte konstigt att han bara har en vän. Han är inte speciellt sympatisk, som läsare blir man mer förbannad på honom än tar honom till sitt hjärta.

Det är en mycket bra bok. Historien känns äkta, karaktärerna känns äkta, situationen känns äkta. Det är vardagsrealism av bästa klass.

Med sin kombination av bild och text fungerar serier på många sätt mer på samma plan som teveserier och film snarare än böcker. Läs Shortcomings, den bästa film eller teveserie du kommer att läsa i vinter.

Drawn and Quarterly 2007

104 sidor